Idag var det tömningspass. Drygt två timmar med maxpuls på 159 och snitt på 138, dessutom på lite kolhydrater. Sedan druvsocker, läsk och pasta. Jag vet att kolhydratsladdningar ifrågasätts av en hel del hårdingar men de säger också att det tar en stund att ställa om kroppen till att maximera fettförbränningen. Jag har inte tiden till det och kör därför som skidåkarna på kolhydrater. Sen är tanken att ligga så pass lågt i puls att kroppen orkar bränna en stor andel fett ändå för att orka längre.

Det känns bättre idag, tack vare att jag fick träna igen. Men det var sista passet innan VR så imorgon lär jag vara nipprig igen. Man kan ju vända och vrida på det hur man vill men VR har alltid varit prio ett vad gällande klassikern. Det är årets för mig viktigaste lopp, strax före Öppet spår som redan är avklarat. Lidingöloppet kommer en bra bit efter och Vansbro gör knappt utslag på skalan i jämförelse. Men, jag har tränat för det här och jag hör hemma i startfållan. Herr Vättern lär vara stor men jag ska cykla i cirklar runt honom. Åtminstone en cirkel. Jag SKA runt.

Jag tror jag tränat på tok för mycket för mina stackars nerver. Tanken var ju att den gedigna satsningen skulle lugna ner mig men jag har nog passerat en övre gräns där förberedelserna varit så stora att förväntningarna tenderat att följa med. För hur stor andel är det egentligen som har 190 cykeltimmar och 500 mil i bagaget inför en Vätternrunda? Jag har läst om folk som anses väldigt välförberedda med 200 mil. Som också klarar av sub-9h. Så mycket av min peppning går ut på att faktiskt försöka tagga ner. Även om jag har cyklat massvis med timmar i år är det trots det mitt första år på landsvägscykel. Under de senaste tre månaderna har jag cyklat mer än vad jag gjort i hela mitt liv tillsammans och däri ligger min svaghet. Jag är fortfarande nybörjare. Jag har aldrig cyklat 30 mil i sträck. Jag har två vändor på 20 mil och båda var jag rätt medtagen av. Jag var ordentligt seg mot slutet av Roslagsvåren och den var bara 135 km, låt vara i ett något högt tempo. Jämför man mig med en annan motionscyklist så har jag säkert cyklat mer i år men sällan sammantaget för hela livet. Gammal är alltid äldst. Jag vill inte behöva leva upp till någon annan förväntning än att faktiskt ta mig runt i ett någorlunda gott skick. Men jag är så nervös!

Sista distanspasset före VR idag. På grund av värmen var det tänkt att gå upp i ottan och få det avklarat men ett åskväder fick mig att senarelägga så jag kom ut först klockan sex. Trots sovmorgonen vaknade jag till först efter kanske en halvtimme på cykeln. Det blev 4:40 h med rullsnitt på 28 km/h och minimalt med stopp. Nu är mina Pro3Race-däck på och cykeln ser snabbare ut än någonsin. :) Har hunnit med en promenad också, samt lite inköp på Jula. Tänkte spendera resten av dagen läsandes, kanske en liten kortpromenad till med tanke på det sköna vädret.

Jo, rubriken är för att jag under dagens tur uppnådde mitt lite inoficiella mål på 500 mil på racern före VR. Förhoppningsvis ska de hjälpa mig på min hitintills längsta cykeltur som går av stapeln om fem dagar.

Gårdagen bjöd på halvdag på jobbet. Lyckades lägga mig med cykeln på vägen till jobbet. Vägarbete, fem cm djup sand och kurva är inte en bra kombo på 23 mm breda däck. Lyckades dock  landa i en sandhög. In alles var den väg jag testade till jobbet den längsta hittills, 42 km. På hemvägen blev det istället den kortaste hittills, 37 km. Detta var åt Slagsta till och sedan över till Ekerö med färjan. Punkade på vägen till Slagsta, en 30 mm lång ståltråd trycktes in till fälgen, hur skyddar man sig mot sånt?

Idag började jag med att hälsa på en kompis som opererades igår. Satt där ett par timmar innan jag drog in till stan och lunchade med en annan kompis på Öfvre Östermalm. Kort och gott hör jag inte hemma i de kvarteren så det var kul att tjuvlyssna på diskussioner mellan andra, bara för att bekräfta sina fördomar liksom. Det var en piffig dam som i sin diskussion över mobil ett flertal gånger noga underströk precis hur mycket viiin de skulle köpa så att hon absolut behövde hjälp av några grabbar, som för övrigt enligt ryktet ska vara både trevliga och alerta. På vägen därifrån dök det upp en lastbil med studenter som partajade loss till Boten Anna, detta Öfvre Östermalms svar på Psykedelisk Trance. Nu ska jag inte säga för mycket eftersom jag själv tycker att den är irriterande svängig, men lite humor är det iaf. Väl hemma mötte jag på ett annat flak med studenter där det istället spelades något som lät ungefär så här, fast med trummor och en baslinje. Inte såå imponerad av musikvalet men de verkade ha kul ändå. Eftersom det var varmt tog jag en liten siesta innan det var dags att köra dagens träning. Allt som allt 83,7 km, varav 32 km tempo. Medvind och rätt fräscha ben gjorde att tempodelen togs med ett rullsnitt på för mig otroliga 34 km/h, sista syrapasset innan VR. Sedan mötte jag upp en kompis som var på ingång från Gryttjom (sambo och trolovad till dito fallskärmshoppande och cyklande polare). Hon vart väl lite inspirerad av mitt besök däruppe förra helgen och gjorde samma sak. :) Hennes anledning till att cykla hem efterföljande dag och inte vila en dag emellan var nog det bästa jag hört. Hon ska nämligen träna på Friskis & Svettis imorgon och har därför inte tid att vila en dag. Störtskönt! Det visade sig dock att det är en liten speciell träning, de ska nämligen köra ett pass baserat på Jumpstyle, detta Hollands senaste bidrag till rejvkulturen. Fy fan, hade jag haft fräscha knän, alternativt inte haft VR så tätt inpå hade jag lätt hakat på, ser ju för kul ut! Undrar vad mer de kan tänkas inspireras av, Shuffling eller Liquid kanske? Eller bara mer generella rejvmoves?

Dagens ToR på jobbet slutade på sex km över planerat, men jag är nog en bit ifrån att cykla den närmsta vägen. Stockholm är i vägen, minst sagt. Rödljus överallt, samt cykelpendlare som både skiter i trafikregler och alla andra som råkar vara i närheten. Som är noga med att tränga sig före så att de är först över cykelövergångsställena så att de kan lägga sig precis i mitten av cykelbanan i 22 km/h och vingla behagligt för att minimera risken att någon som faktiskt gillar att cykla snabbare än så ska kunna cykla om. Alltså måste jag se till att de inte kommer om. Jag har med andra ord sysslat med intervaller idag. 3 h total cykeltid och träningen avklarad när man kommer hem från jobbet. Ska faktiskt gå och lägga mig nu, underbart!

Ännu en lugn dag träningsmässigt. Hämtade ut min älskling och fick till 50 min spinn på den på hemvägen. Fick betala över 200 spänn för en vajer vilket jag tyckte var i överkant. Jaja, såg att de sålde Michelin Lithion (träningsdäck) dyrare än vad jag köpt Pro2Race (tävlingsdäck) till en kompis. Själv ska jag köra på splitternya Pro3Race, som ska på till helgen.

Imorgon var det tänkt att cykelpendla så då blir det närmare tre timmars cykling igen. Härligt!

Första dagen på det nya jobbet och jag inser vilken jävla skillnad det är mellan det gamla och nya jobbet. Huddinge sjukhus är STOOOORT! Nåväl, datorer krånglar överallt.

Vilodag idag så jag har varit tvungen att äta choklad och glass med maränger för att få min dagliga fix av serotonin och endorfin. Lustigt att folk går igång på så olika droger, även de kroppsegna. Gissa den här snubbens kroppsegna favvodrog:

Lämnade in cykeln idag för service och reparation, så dagens träning fick bli 75 min lätt distanslöpning. Spenderade faktiskt hela dagen utomhus. Efter löpningen lämnades cykeln in, vidare till Djurgården för att se syrran spela trumpet (Kårsdraget), sen in på Grönan med familj och syskonbarn och se på när de åkte alla attraktioner. Passade på att åka Katapulten en gång också. Åkte fritt fall för två år sedan och det var en ångestladdad upplevelse. Gillade verkligen inte magkänslan. Men eftersom jag hänger alldeles för mycket med fallskärmshoppare är den rädslan dum att ha så tanken är att nöta bort den bit för bit. Katapulten var dessutom riktigt härlig om än påfrestande för mina stackars nerver. Efter Grönan bar det av ut och grilla med några kompisar, vilket var mycket trevligt.

För den som undrar vadan denna extremt aktiva dag utan tid för en stunds reflexion så kan jag ge två anledningar. Först och främst börjar jag på mitt nya jobb imorgon. Dels har jag inte någon vettig semester i sommar (fredagen för VR och en långhelg) och dels är det såklart nervöst att börja på ny kula, vad det än må vara. Den andra delen är att det nu är nära till VR. 12 dagar, snart 11. Vilket betyder att nu går jag in i en lugnare träningsfas. Den träning som ska få mig runt sjön är avklarad och nu återstår att få till de sista nyckelpassen och uppladdningen. Cykeln måste fungera bra, kroppen måste fungera bra och den mentala biten måste också på plats. Jag vet att jag tränat som en gnu vilket gör att det både känns lugnare och mer nervöst. Lugnare för att jag faktiskt tränat järnet för det här, mer nervös eftersom jag vet att folk ser mängden mil jag cyklat och sedan tror att jag ska gå in och köra en sub10 eller något, vilket jag aldrig skulle klara. Tyvärr känner jag av det också men jag måste intala mig själv att det här faktiskt är mitt första år som landsvägscyklist. För tre månader sedan hade jag inte cyklat på en landsvägscykel. För drygt ett år sedan hade jag inte ens en vanlig cykel. Så att tro att tre månaders cykling ska göra underverk är att tro för mycket, även om jag hunnit med 180 cykeltimmar. Hade dessa varit utspridda jämnt över ett år hade det kanske varit annorlunda men nu är det som det är. Nu släpper jag allt vad tider heter på VR och lägger istället upp det så här.

Plan för Vätternrundan

0-150 km      Marschfart runt 125-135 i puls

                    Maxpuls får ej överstiga 153 (MAHR)

150-200 km   Snittpuls på under 145

                    Maxpuls får ej överstiga 158

200-250 km   Snittpuls på under 150

                    Maxpuls får ej överstiga 163

250-300 km   Fritt

Den här planen innebär att det kommer gå riktigt långsamt i uppförsbackar men hellre det än att bränna mig tidigt. Det innebär också att jag måste släppa en klunga om de går för hårt uppför. Att dra syra innan man ens är halvvägs känns som att skjuta sig själv i foten.