God jul på er alla! Akta er för juleköttbullarna, de är farligt goda.

Jahapp, började det nya träningsåret med att sluta blogga. Träningen fortsatte iaf, numera i regi av Stockholm City Triathlon. Har gått nybörjarkursen och är nu fullblodsmedlem. Vi har haft testdag och jag har visat framfötterna med ett dubbelpass spinning. Ett dubbelpass spinning i triathlonklubbens regi = fem timmar + 20 min löpning efteråt. Jag har varit på två riktigt slöa vändor uppe i Orsa Grönklitt och tränat alldeles för lite och i allmänhet slarvat med mat- och sovklockan.

Jag har blivit med hjul. Tempohjul. Coltings tempohjul. Vi snackar ett framhjul i form av 50 mm högprofils HED Stinger i kolfiber och ett HED Disk-bakhjul. Tubdäck å hela paketet. Det är så proffsigt att jag har lite dåligt samvete. I samband med inköpet insåg jag även att Kalmar klev ett ordentligt steg närmare, om inte annat så för att rättfärdiga hjulinköpet. Det innebär att det kommer krävas en hel del fokus, något som för tillfället är en bristvara. Jag ska åka öppet spår vilket nu egentligen borde ifrågasättas. Jag kommer åka till USA i en vecka, efter nyår, och då blir det inte så mycket träning heller. Kommer behöva köra 5:30 h långa lördagspass ett par gånger i månaden. Kommer behöva komma igång med långpass i löpningen igen. Sammanfattningsvis så känns det som att hur mycket jag än tränar kommer det aldrig att vara tillräckligt. Det är läskigt! Men för att dra ett citat från en tidning:

"The fact is, that to do anything in the world worth doing, we must not stand back shivering and thinking of the cold and danger, but jump in and scramble through as well as we can."