Avslutade träningsveckan med 5:10 h cykling idag. Snitthastighet på 28,1 km/h och snittpuls på 137. För de som inte har märkt det ännu så är det varmt ute idag. Startade sex imorse för att slippa det värsta och då var det skönt ute. Vid åtta började det värma på ordentligt, vid nio luktade jag bäver och framåt elva började jag smälta. Nu är det iaf färdigt och resten av dagen är vigd till horisontalläge på stranden med Sudokus och glass. Våtdräkten får kanske följa med men i så fall endast som en badleksak för nu är det slappartajm!

I förrgår fick jag äntligen tummen ur och gick på den simning jag blivit inbjuden till på triathlondagen. Det var minst sagt över förväntan då det blev 90 min PT med en kille som kört Ironmandistanser i femton år. Allt vad näringsexperter, träningsexperter, personal på gym och annat löst folk sagt som jag inte riktigt fått rätsida på fick nu svar. En kille som kört i femton år och fortfarande är aktiv måste nog vara den bästa att ställa sina frågor till och jag ställde en bunt. Den största detaljen var att han höll med om att pulszon två var alldeles för lågt räknat och att jag inte ska vara orolig för om pulsen överstiger 140 på långpassen cykling. Jag fick vidare reda på att min träningstid jag lägger ner är helt okej, till och med för en IM. Jag suger på att simma men konstigt vore det väl annars eftersom jag är nybörjare. Idag fick jag för övrigt äntligen min simvåtdräkt så nu har jag en bättre våtdräkt att simma i.

Igår kördes två pass. Först snabbdistans på lunchen. Pulsen jättehög, snittade på 174, inklusive 1 km uppvärmning. Efter jobbet hämtade jag ut cykeln igen och körde två timmar med snittpuls på 151. Sjukt jobbigt var det. Höll dessutom inte ett alltför högt tempo, 30,7 km/h. Lite brist på energi med tanke på mitt totalstopp för onyttigheter tidigare i veckan. Inte så att jag äter mindre än en normal person men det blir ju några timmar träning också. Eftersom tanken var att ha en så ofiffig helg som att köra långpass löpning imorgon och långpass cykling på söndag så har jag släppt på matreglerna idag och istället lassat i mig massvis med mat, samt en glass till efterrätt. Ska bli närmare trettio grader varmt imorgon så det blir nog att försöka komma igång tidigt.

Jag håller för tillfället på och läser en bok om pulsträning, med just namnet "pulsträning". I boken kan man läsa sådant som att jag måste träna hårdare för att höja min nivå, jag får inte träna så hårt eftersom det inte är bra, att jag bara orkar med drygt 30 min träning i pulszon 4 och att min pulszon 4 är 154-173, eller 165-179 om jag hellre vill det. Pulszon 2 blir enligt samma beräkningar antingen 116-135 eller 138-152. Vilket man vill använda är upp till var och en men det är viktigt för en vanlig motinär att se till så att denne aldrig tränar i pulszon 5. Sålunda är det enbart okej med en puls på 177 för mig om jag väljer det senare sättet att räkna på. Virrigt. Men om man nu ska jämföra upplevd ansträngning så passar det senare sättet med högre pulszoner bättre på mig. För enligt boken ska pulszon 3 upplevas som slitigt och inte vara ett tempo man kan hålla på i mer än kanske någon timme. Men enligt standardmodellen så är det de facto där jag hamnar på alla mina långpass på cykel då jag inte aktivt kämpar för att hålla ner tempot. Vätternrundan avverkades i pulszon tre enligt första modellen. Totaltid 10:58 h utan vare sig hammare, illamående eller ens rimlig trötthet efteråt. Enligt den andra modellen är det istället pulszon 2 jag jobbar i på samtliga långpass på cykel, inklusive VR. Pulszon 2 är ju precis där man bör ligga om man ska köra länge. Med den första modellen måste jag ständigt hålla igen för att klara mig medans den andra modellen gör mitt bekväma tempo till ganska precis 60 % ansträngningsgrad.

Väntar för övrigt på en beställning av tritop och -byxor. Beställde small på grund av min längd men har nu kontrollmätt midjan och insett att det finns fyra bonuscentimetrar där. Hittade dessutom en apsnygg tröja på en amerikansk sajt men för att få på mig den som är för min längd måste ytterligare fyra centimetrar bort. Går jag upp en storlek så blir tröjan istället fladdrig så det är inte ett val. Kvarstår då att lyssna på den där Colting och den där Filip och försöka börja äta nyttigt. Båda två hårda triathleter. En som förespråkar kött i mängder och en vegan. Som helyllesvensk kör jag en mellanmjölksvariant. Minikeso, äggvitor, grönsaker, frukt och en jävla massa bönor. Kommer nog slinka ner lite kött också misstänker jag. Gröt e också grymt. Hmm, tror ingen av dem skulle tycka om mitt upplägg. *Tuggar i mig en macka med minikeso och skinka*. Kvarstår att se om jag kan klara av att ta bort de där överflödscentimetrarna och hur länge disciplinen håller.

Har precis hittat en sida om Ultraveckan som pågår i Hallsberg just nu. Det anordnar bland annat 6-timmarslopp, 12-timmarslopp och 24-timmarslopp. Dessa löps på en rundbana som endast är 1285 meter lång. Med andra ord är detta evenemang hårt nischat för folk med autistiskt syndrom, alternativt löpare med minne som en guldfisk. Själv skulle jag nog vara rätt less efter sisådär en tjugo trettio varv. Men det är också en genuin demonstration av pannben för alla deltagare. Risk finns ju att man blir lite sliten efter ett tag. Kanske får man till och med skavsår. Jag har skavsår på både det ena och det andra stället sedan helgen, samt ett avtryck av pulsbandet. Detta efter tre ochen halv timmes löpning utspritt på två dagar.

Men för de som läst så här långt så är 24-timmars ingenting mot det som sattes igång igår klockan tolv: Hallsbergs 6-dygnslopp. SEX DYGN! PÅ EN 400-METERS RUNDBANA!!! You've got to be fucking shitting me!!! Alltså allvarligt talat självaste Rain Man skulle tröttna och vilja hitta på något annat. Jag skulle bli åksjuk av alla svängar. Fatta för övrigt hur kul det är att svänga åt samma håll hela tiden i sex dygn. För att inte tala om hur sliten man lär bli. Sliten känns för övrigt inte som rätt ord för hur man lär må, misstänker att de som konstruerat de svenska orden inte försökt springa sex dygn i sträck. Men för de tävlande så vankas det åtminstone pizza ikväll klockan 23:00, samt öl. Hur man ska vara funtad för att vara sugen på öl i ett sådant läge vet jag inte men jag har svårt att följa kopplingarna hur man ens kan få för sig att utsätta sig för ett sex dygns långt lopp. Fatta den personliga katastrofen om man skulle få en pizza man inte gillade eller om man skulle tappa den. Misstänker att det kommer väldigt nära definitionen av upplevd misär. En misär som du också kan uppleva för endast 2500 kr, femtio spänn rabatt på det om du är med i deras klubb. Iofs en rätt billig semestervecka med tanke på att det är all-inclusive. Gäller ju att ladda batterierna riktigt ordentligt på semestern.

För egen del? 50 min lätt löpning. Lämnat in cykeln och får tillbaka den först på torsdag. Saknar den redan, vill ju cykla.

Idag var det tänkt att det skulle bli lite simning på Eriksdalsbadet men på grund av selektiv låg träningsmoral blev det inget av med det. Kändes helt enkelt jobbigt att åka en timme för att träna en timme för att sedan åka en timme till. Inte särdeles effektiv träningstid enligt mitt tycke. Då kan man ju träna 2:37 h med start och slut hemifrån så har man tjänat in 23 min, vilket också var vad jag gjorde. Löpning blev det, längsta rundan i år. Exakt km vet jag inte eftersom min fotpod gav upp efter 8 km men gissningsvis hamnade jag runt 26-27 km med ett tempo runt 6 min/km och snittpuls på 155. Jättejobbigt var det också, då var det mycket mindre jobbigt att sitta och dricka mjöd och rosenbladsvin vilket var vad jag gjorde igår kväll. Måste hitta på något annat än vätskebältet för det skaver lite efter ett par mil.

De senaste två dagarna har jag varit något galet trött efter träningspassen. Har sovit en massa så det är nog ingen fara men sist jag var så här trött efter träning var när jag började lägga på mil på cykeln. Efter första sexmilaren var jag utom mig av trötthet, en distans jag nu cyklar utan några konstigheter. Hoppas bara det blir samma utveckling i löpningen. I så fall är målet att lägga på km så det så småningom blir en tremilare i veckan månaden innan Lidingöloppet.

Eftersom gårdagens lätta pass kändes så pass var det lika bra att passa på att köra en liten tävlingssimulering idag. Eftersom jag är landkrabba blev det cykel och löpning enbart. Först 4 mil cykel och sedan 12,5 km löpning. Rubriken till trots var detta inte ett stekarpass utan mer åt en rejäl grillning. Tanken var att köra hårt på cykeln och sedan lugnt på löpningen men riktigt så blev det inte. Cykeltempot var iaf högt, 32,4 km/h i rullsnitt inklusive nedrullning inför bytet till löpning. Med en mil kvar dånade jag förbi en SCT:are och började för en stund fundera på vad som hänt med världen. Som tur var verkade dennes låga tempo bero på något helt annat än ork iaf och han hakade på utan alltför stora ansträngningar verkade det som. Som äkta triathlet la han sig med tio meters lucka och jag hade sedan nöjet att bli jagad en stund vilket var jättekul! När det var ett par km kvar drog jag ned på tempot för att få ner pulsen inför bytet. In med cykeln, byta till shorts och joggingskor och sedan ut i en dryg timme i 4:59-tempo. In alles 2:15 h i pulszon fyra nästan hela tiden. Efter detta lunch och sedan tupplur. Gottammit vad trött jag blev. :D

Lagom till det börjar dra ihop sig till Pridefestival i Stockholm så har undertecknad just tejpat om styret. Blev rött eftersom cykeln i övrigt är röd. Även tempobågarna behövde tejpas lite och då kom idén att göra dem oreanga och gula och döpa cykeln till något ballt som "El Fuego del viento" eller något annat macho. Slutresultatet blev dock mer som Village Peoples "Macho man". Min bästa cykeltröja är dessutom grön och mina solglasögon är blå så nu behöver jag bara få med något lila också så har jag hela prideflaggan med mig. Fördel är iaf att om jag nu skulle köra triathlon i framtiden och mot förmodan komma in från simningen när det fortfarande står fler cyklar kvar än min så är den inte helt svår att se.

Veckan tog en lite oplanerad vändning. Blev ingen träning i måndags. Istället höll jag på att svimma på jobbet och har sedan dess spenderat min tid hemma i sängen. Lite lätt febrig men framförallt yr i kolan har jag klättrat på väggarna hemma. Denna våldsamt snurrande sjukdom verkar dock ha gått över till 95 % nu och jag hoppas att de resterande fem procenten kan kureras med en god natts sömn. Om allt går som planerat blir det jobb och någon form av "rehabträning" imorgon, antingen mycket lätt cykling eller promenad. Lutar åt det senare eftersom jag inte orkar fippla av tempogrejorna på cykeln och det känns fånigt att rulla runt i 20 km/h på en landsvägshoj med tempostyre. Kvarstår bara att lista ut vad i hela fridens namn detta var. Skyller på slarvigt leverne med osunda matvanor, för lite sömn (max 7,5 h/natt) och för lite träning, åtminstone i förhållande till matvanorna. Ytterligare en sak som det blivit för lite av är den för mig viktiga sitta-still-och-göra-ingenting-tiden. Det har varit lite väl fullt upp hittills i sommar och mycket av det beror på att sommaren varit så efterlängtad att det är svårt att sitta hemma en endaste kväll. Appropå att sitta hemma spelare Iron Maiden ikväll och polaren ska gå. De hade till och med en extra biljett men att glida iväg på en rockkonsert och stå och trängas med 10 000 andra när man inte riktigt är kry än känns som en dum idé. Morr!