I förrgår fick jag äntligen tummen ur och gick på den simning jag blivit inbjuden till på triathlondagen. Det var minst sagt över förväntan då det blev 90 min PT med en kille som kört Ironmandistanser i femton år. Allt vad näringsexperter, träningsexperter, personal på gym och annat löst folk sagt som jag inte riktigt fått rätsida på fick nu svar. En kille som kört i femton år och fortfarande är aktiv måste nog vara den bästa att ställa sina frågor till och jag ställde en bunt. Den största detaljen var att han höll med om att pulszon två var alldeles för lågt räknat och att jag inte ska vara orolig för om pulsen överstiger 140 på långpassen cykling. Jag fick vidare reda på att min träningstid jag lägger ner är helt okej, till och med för en IM. Jag suger på att simma men konstigt vore det väl annars eftersom jag är nybörjare. Idag fick jag för övrigt äntligen min simvåtdräkt så nu har jag en bättre våtdräkt att simma i.

Igår kördes två pass. Först snabbdistans på lunchen. Pulsen jättehög, snittade på 174, inklusive 1 km uppvärmning. Efter jobbet hämtade jag ut cykeln igen och körde två timmar med snittpuls på 151. Sjukt jobbigt var det. Höll dessutom inte ett alltför högt tempo, 30,7 km/h. Lite brist på energi med tanke på mitt totalstopp för onyttigheter tidigare i veckan. Inte så att jag äter mindre än en normal person men det blir ju några timmar träning också. Eftersom tanken var att ha en så ofiffig helg som att köra långpass löpning imorgon och långpass cykling på söndag så har jag släppt på matreglerna idag och istället lassat i mig massvis med mat, samt en glass till efterrätt. Ska bli närmare trettio grader varmt imorgon så det blir nog att försöka komma igång tidigt.