Om man ska likna träning vid sex så motsvarade dagens pass min sinnebild av ett fem-i-tre-ragg ute på krogen: Okej i början, väldigt vått och en hel del frustande, tyvärr en aning grått och viss illamåendekänsla mot slutet. Ska man istället jämföra det med mat så var det som en gel: Slabbigt och illamåendeframkallande men det gjorde jobbet. Om man istället ska sluta jämföra så var det 13 grader varmt, ösregn och lerigt. För att inte frysa ihjäl tog jag med två enkilos hantlar vilket gjorde susen. 50 min, sträckan var fyra varv runt ett spår som det hävdas är tre km, men jag tippar på 2,3-2,5 km. Snittpuls 156. Följaktligen två rätt vilsamma dagar i rad, se nedan.

Gårdagen spenderades på Stockholmsklubbarnas (SCT, SPIF) informationsdag om triathlon. Tanken var att få en del teori och lite praktik så våtdräkt, löparskor och ombyte släpades med på cykeln dit. Det blev i slutändan mest teori och den praktik som utfördes var i princip bara simning, även om det blev ett lite spontant växlingsmoment för en del av oss iaf. Det var en hel del matnyttig information om simning och allmäna regler och tips för alla som är nybörjare i sporten. Massvis med saker jag inte hade en aning om och nu vet jag både hur jag ska ha nummerlappen och hur jag ska fixa skor som inte behöver knytas. Även cykelteorin var rätt matnyttig även om inte allt var nytt här. Om man ska vara kinkig så gav de dessutom ett lite halvtaskigt råd gällande kolsyrepatroner (som av någon anledning kallades syrgaspatroner under hela dagen). Deras råd var mer eller mindre att alla skulle köpa såna istället för cykelpump eftersom de senare minimodellerna inte får upp något bra tryck i däcken (rätt). Rådet blev att ha med en kolsyrepump för 130 kr och en syrgas- (kolsyre-) -patron. OM DET NU ÄR NÅGON AV DE SOM VAR MED SOM LÄSER DET HÄR OCH NI ALDRIG ANVÄNT KOLSYREPUMPAR, TÄNK PÅ DETTA: Kolsyrepumparna för 130 kr har ingen on/off-ventil. När man drar i kolsyrepatronen laddas den ut direkt. Därför är det viktigt att ha satt i pumpen ordentligt innan ni drar i pumpen. Bättre är då en lite dyrare pump som har on/off-ventil. Kolla också så att den är till för samma ventiltyp som du har. Dessutom är det faktiskt lätt hänt att kanttråden inte hamnar perfekt och den kan till och med till viss del halka av. Att cykla när däcket sitter så är med största sannolikhet en dum idé, ibland inte ens möjligt då däcket tar i bromsarna. Punkar man med bara en kolsyrepatron och utan vanlig pump och drar däcket fel så det blir ojämnt betyder det att du antingen får springa resterande sträckan med cykeln eller DNF:a. För de som tävlar är det med största sannolikhet kört om de punkar och då kanske de inte ser någon idé med att fortsätta. Men för oss motionärer handlar det i första hand om att ta sig i mål, inte vilken placering vi kommer på. Så, ta antingen med reservpatroner eller en vanlig pump. I och med att sträckan bara är fyra mil räcker en vanlig pump. Du får mjuka däck men att cykla ett par mil på såna är faktiskt inte hela världen så länge man inte är ute efter topptider. Har du både och så byt slang, pumpa upp lite med vanliga pumpen så att du ser att däcket sitter som det ska, sen drar du kolsyrepatronen.

Nåväl, det praktiska momentet på triathlondagen var att vi först gick ut för att se några seriösa alfahannar och -honor göra ett minitriathlon med fokus på själva växlingen. En av deltagarna (min favvo) visade dessutom vilka misstag man kan göra och vad som kan hända om man inte förberett sig ordentligt. Sedan gick vi själva i vattnet för att öva lite olika saker. Simningen bestod av korta intervaller med olika övningar. Min usla simteknik och ovilja att hamna efter innebar pulszon 5 i varje intervall och efterföljande försök att inte frusta och flämta för högt. Jag förbannade mig själv både en och två gånger men likväl var det illamående och yrsel efter varje 50 meter. När simdelen var färdig avstannade det hela rätt mycket men några av oss försökte iaf efter att ha stått på stranden en stund i ovisshet att efterlikna vad vi sett övriga att göra, nämligen att kränga av sig våtdräkt på rätt sätt, på med hjälm och cykelskor och sedan springa med cykeln upp mot vägen. Givetvis dunkade cykeln i något på backen så att kedjan hoppade så jag var iväg hyffsat sist. Men väl upp på cykeln var det bara tio sekunder innan jag kom ikapp de som cyklat före mig. De hade stannat och pratat lite, visste väl inte riktigt vad de skulle göra nu. Drog iaf med dem en kortkort sväng, nu i min favvopulszon, 3. Efter katastrofsimningen var det skönt att få vara den som sätter tempot, om än bara i någon minut. Tillbaka från cykeln fick jag till en hygglig transition till löpningen och drog iväg på ytterligare en minirunda på några hundra meter. Så den föga förvånande slutsatsen blir att jag kommer vara hopplöst efter på simningen, gå ut tvärilsk i cyklingen och knapra in distans och sedan göra mitt bästa för att inte krokna på löpningen.

Slutligen är förklaringen till rubriken helt enkelt för att jag nu har en tempobåge på min cykel. Jag tyckte den var sexig innan men nu är det helt galet!