Sitter och kikar på träningsböcker och råkade kika på topplistan:

"Träna en kvart om dagen med Paolo Roberto"

"Plattare mage och starkare rygg på 10 minuter"

"12 veckor till mental och fysisk styrka"

"Gå ner i vikt med promenader"

"14 veckor till bättre hälsa"

Plus Pilates, yoga, balansbollar hit och dit och ayurvedisk tandkräm på köpet (guaranteed non fluoro), fast det är ett kapitel för sig. Oj vad mycket människor som verkar vara ute efter snabba resultat med minsta möjliga ansträngning. Nåväl om man läste vidare fanns faktiskt "Stora konditionsboken" med lite längre ned och den slinker nog ned i varukorgen eftersom den fokuserar rätt allmänt men med det stora årliga loppet i fokus, må det vara cykling, löpning, längdskidåkning eller simning. Om man sedan helt lämnar allt vad topplista heter så hittar man både Coltings "Jag vill ju bara se bra ut naken" samt "Going long" av nån snubbe som heter Joe Friel och antagligen är en riktig höjdare som bara jag aldrig hört talas om. Hursom så handlar Going long inte om några 10 minuters träning inte och med tanke på antal träningstimmar herr Colting kan bokföra känner jag mig trygg i att ingendera försöker sälja någon mirakelmetod utan istället fokuserar på vad det egentligen handlar om. TRÄNA!!!

Appropå ayurveda och dess aversion för fluor: Undrar om det finns ayurvedisk skidvalla? Äh, what the heck, min nya husgud James Randi skulle nog vara skeptisk.

Eftersom mina prylar fortfarande inte har behagat att dyka upp från Cyclecomponents och vädret är som det är så innebär det att morgondagens cykellopp kommer att cyklas iförd långkalsonger utanpå cykelbyxorna. Jag testade principen på dagens 2:20 h pass (som jag var så duktig att jag lyckades hålla snittpuls så lågt som 123) och det fungerar, ehuru man må lida av en viss begränsning av knärörligheten. En annan bieffekt är att man känner sig sjukt sexig... Kör utan knävärmarna imorgon och hoppas att det ska förbättra rörligheten utan att knäna blir för kalla. Den enorma utstrålning det medför att glida omkring i långkallingar kan i denna sena timme inte avhjälpas. Att köra med överdragskläder som fladdrar i vinden är nämligen inte att tänka på eftersom jag funderar på att starta i 30+ mastergruppen. Kan ju rullsnitta 30 km/h ett tag på egen hand så vi får se hur det går med gruppcykling 30+ i kylan.

Gårdagen bjöd på det vanliga cykelpendlandet (29 km ToR) samt en 7,5 km lugn löptur med två kollegor. Idag är en hel vilodag som satt långt inne. Slutade på mitt jobb idag och har nu två veckors ledigt vilket innebär en massa tid till träning. Ska dock hålla inne på träningen även imorgon eftersom Roslagsvåren går på söndag. Appropå det har jag inte fått mitt efterlängtade paket från cyclecomponents vilket medför en allvarlig risk att frysa ordentligt med söndagens utlovade väder. Hursom, en sexmilatur får jag ta imorgon om jag ser till att verkligen latköra den. Inga tempohöjningar och inget jagande av vare sig EU-mopeder eller andra cyklister. Lugn tur, pulszon 2.

På önskelistan står i övrigt några fler plusgrader och fint väder.

Japp japp, då var man tillbaka på plus vad gällande allt vad glykogen (och fettreserver) innebär. Hittade till slut botten och nu är jag så mätt att yoghurten sipprar ur öronen. Har dessutom varit en extremt lugn vecka på träningsfronten. Igår bara 70 min cykelpendling och idag 95 min samt 30 min styrkepuls på yogamattan. Tog en liten omväg hem idag eftersom det duggregnade och var blött på vägarna. Måste ju passa på att testa lite när det är blött och kyligt. Kontentan är att om jag ska cykla Roslagsvåren på söndag i regn och kyla så behöver jag mina kläder jag beställt från cyclecomponents. En annan detalj är allt stänk från bakdäcket. Blöt, lerig och grusig är inte något som annars förknippas med glamour. Men stänkskärm på en racer, well det känns fel att sätta på något som egentligen bara väger. Eventuellt blir det en cykelväska modell större som får åka på i regnruskväder. Dels behöver man mer prylar med sig när det regnar och dels borde väskan ta emot allt stänk från däcket. Imorgon ska det bli en joggingtur efter jobbet och egentligen var det tänkt att göras en testurladdning men i ärlighetens namn känns det lite fånigt inför en tur som inte är mycket längre än söndagens tur, dagen efter 8h cykelträning.

Jag vet att jag går som katten kring het gröt vad gällande triathlon. Jag vill ju men vill också känna mig förberedd. Men:

Jag lovar dyrt och heligt att om jag klarar VR så ska jag ställa upp i en triathlontävling (motionärsklass) innan året är slut.

Gårdagens 80 minuter korta pass efter jobbet var minst sagt intressant. Tog en banan och drog sedan Lennartsnäs ToR. 30 min in på passet var jag trött ända in i märgen, hungrig, frusen, hade hemlängtan och var kissnödig. Men jag genomförde skiten iaf. Idag har jag inte gjort annat än att äta. Frukost, godis, frukost, lunchbuffé, godis, middag, godis, jordnötsringar, glass, mackor. Nu börjar jag känna att energin börjar komma tillbaka lite smått. Kan inte fatta att jag kan få i mig så mycket utan att må dåligt. Iofs brände jag enligt pulsklockan 8000 kcal på helgens två pass men jag tyckte jag åt rätt ordentligt då också. Måste hitta bättre mat bara så jag slipper vara så sugen på godis och glass (jordnötsringar fortsätter jag så gärna med). Har aldrig tränat så mycket som jag gör nu så det är ovant. Ovant men kul och lärorikt.

Skulle egentligen tränat mer idag utöver pendlandet men musten gick ur mig efter två timmars övertid och denna eviga hunger och seghet. Iofs var det sagt att jag skulle ta det lugnt i veckan men kanske inte sååå lugnt. 10-12 timmars cykling borde man ju ändå köra, plus ett litet löppass och lite styrketräning. Kom just på att det är på dagen en månad kvar till VR. Den här veckan lugnt, sedan två veckors fullt ös, följt av cykelgenomgång och långsam nedtrappning, tömningspass och uppladdning. Sen står man där vid starten och får sin cykelbelysning granskad, nervös utav h-vete, orolig för alla eventualiteter men taggad så in i bomben. Så går starten och i maklig fart eskorteras man ur centrala Motala av motorcyklar. Efter tre km (tror jag att det var) släpper motorcyklarna och iväg bär det.

Idag käkade jag lunch med mina föräldrar på Café Sjöstugan ute på Värmdö. De åkte bil ut men jag cyklade. Landade på 4:02 h och drygt 118,8 km tur och retur, rullsnitt på 28,22 km/h enligt cykeldatorn. Jag hade lånat chefens GPS och tur var väl det för annars hade jag irrat runt i timmar tror jag. Nu är den inställd på att bara planera cykelvägar. Funderar på att inte säga något om det när jag lämnar tillbaks den, haha. Sjöstugan är verkligen sommar för mig och deras strömmingstallrik är minst lika somrig. Nu ska det ju bli kallare igen så det var väl tur att jag orkade ge mig ut på en ordentlig tur idag också, trots gårdagens äventyr. Lyckades cykla sammanlagt 33 mil den här helgen. Bra att känna av hur det känns. Så småningom ska (nästan) alltsammans cyklas på en natt lite drygt. Efter gårdagens dryga 21 mil var jag rejält trött men det var härligt att känna att jag lyckades återhämta mig så pass snabbt att jag kunde ge mig ut på en helt okej runda idag också.

Veckoresultat

Total träningstid: 24:01 h

Varav cykling på racern: ca 23 h

Total distans på racern: 620 km

Nästa vecka kommer att bli bra mycket lugnare eftersom det då är dags för att ladda inför helgens motionslopp samt de kommande två veckornas ledighet.

Klockan 07:15 i morse avgick Intercity-cykeln 904 från min port. Destination: Bålsta-Enköping-Strängnäs-Södertälje-Stockholm-hem. Tidsåtgång på nästan 8 h. Jag lyckades nollställa cykeldatorn i Strängnäs men det var minst 21 mil, jag skulle tippa på 21,5 med tanke på en del felkörningar och så. Rullsnittet på andra hälften var drygt 27 km/h och jag har för mig att det till Strängnäs låg över 28 km/h vilket i så fall får distansen att hamna närmre 22 mil. Men sen är jag inte alltid så snabb med att slå på och av plusklockan så det var helt enkelt så långt som det var och jag höll den hastighet jag höll. Riktigt seg efteråt men benen känns fortfarande okej.

*Varning för svammel*

Mellan Strängnäs och Södertälje gick det till en början riktigt bra och det kändes som det i medvinden gick som tåget. Efter att ett tåg svischat förbi kom jag fram till att det nog kanske mer gick som en traktor. Fem minuter senare körde en traktor med ett jättesläp ut efter mig och körde om mig. Det var en såndär EU-traktor eller nåt för det gick i 45. Givetvis skulle jag in på rullen efter, fatta baksuget på en sån. Det visade sig dock att traktorn körde ett lass med gödsel, som stänkte i fartvinden. Jävla skitrulle tänkte jag och hoppade av. Ytterligare ett par minuter senare drog en motorcykel modell 1940-talet förbi mig med hissad piratflagga. Den hade sidovagn och i sidovagnen satt en stor hund av obestämd ras med pilotglasögon. I Södertälje hittade jag ett gäng som varit nere i Mariefred en sväng så jag slog följe med dem en stund, vilket drog ned rullsnittet en bit. Tänkte att jag skulle dra ifrån dem men en tjej hängde på och eftersom jag tänkte att de andra nog också var bakom bromsade jag in lite och gjorde en körning. Det visade sig dock att de andra droppat av i ett litet motlut så det var bara tjejen och jag som låg och puttrade när vi vände oss bakåt. Skumt, jag tyckte att jag försökte hålla samma ansträngningsgrad hela tiden. Antingen lurar jag mig själv eller så är jag mer effektiv i motlut än övriga i gänget. Släppte iaf tjejen där och begav mig vidare själv. Tappade bort mig totalt och hamnade så småningom i Tumba (kan inte varit den bästa vägen). Efter Flemingsberg får man inte cykla på vägarna och cykelvägarna suger som sagt. De skyltar med små skyltar och gärna så att man inte hinner se skylten förrän man svängt fel. Harvade en himla massa innan jag stötte på en asiatisk kille som på engelska erbjöd sig att guida in mig till Södermalm. Han cyklade på en hybrid som gnisslade, men han höll en sådan fart att jag stundom hade svårt att haka på (vi snackar 38+ km/h på cykelvägar och för mig med 17+ mil i benen). Gick dock bra och till slut kom jag ut på den väg jag pendlar till ochfrån jobbet.

Tog med mig en kamera för att fota var tanken men det blev inte så mycket bilder. Men jag fotade iaf Strängnäsbron (som har jättefin utsikt men man kan inte stanna på den, bilden på bron är dock inte fin men får iaf vara bevismaterial A för dem som tvivlar på min runda) och min fina drickaflaska som uppenbarligen inte konstruerats med någon större eftertanke på väggtjocklek och dylikt.