Påtvingad vilodag idag igen. Är aldeles yr och fattar inte varför. På jobbet har vi en träningstimme i veckan som jag tänkte ta ut idag men jag hann helt enkelt inte och sedan var jag på tok för snurrig för att göra något. Aptiten e också borta, sitter och tvingar i mig mackor nu bara för att jag vet att jag måste äta. Mår dessutom lite illa. På söndag går min tidsfrist för transitionsveckorna ut och då ska jag minsann in i basträning igen. Just nu känns det oöverstigligt.

För att vara muntra upp mig själv så har jag ett hemligt vapen för att komma ur våtdräkten att införskaffa. Fanns i ekonomipack också, utmärkt! Tyvärr finns det ett som är vattenbaserat och ett som är 100 % silikon och jag vet inte vilken modell som ger bäst glid för en våtdräkt. Måste nog in på ett apotek och fråga...

Blev ensam idag på grund av lite olyckliga omständigheter (stukningar och sjukdomar). Det där med att slita ut sina träningspolare känns nästan lite obehagligt även om jag verkligen inte är skyldig till vare sig det ena eller det andra. Nåväl, träning måste det bli även om det går på lågvarv just nu. Simma måste jag ju och eftersom den lokala simhallen planerar så att de stänger veckan efter Vätternrundan och har stängt till dagen efter Vansbro, så fickdet bli att simma i Mälaren. Eftersom jag då måste cykla dit och hem var det rätt lätt att lägga till lite löpning.

Triathlonpass! I ministuk förvisso med typ 20-25 min av varje gren men nu gällde det transitionerna så det gjorde inte så mycket. Cyklade först lugnt ut och svidade om och simmade i drygt 20 min. Kraftig vind och halvmeterhöga vågor som tornade upp ännu mer och bröt vid stranden gjorde att det kändes som att man simmade i Atlanten och inte Mälaren. Sen upp i T1...

Ja, alltså hur fan ska man kunna få av sig en våtdräkt när man håller på att skratta ihjäl sig? På väg upp från vattnet försökte jag dra ned dragkedjan men det gick åt helvete och istället höll jag på att stå på huvudet. Tog mig två minuter bara att få ner dragkedjan som hade fastnat på något extremt jobbigt sätt i kardborrebanden. När jag väl fick ner den försökte jag fort och lätt hoppa ur våtdräkten med följden att jag höll på att stå på huvudet igen. Den satt tvärfast över anklarna. Försökte och försökte men ju mer jag ville desto svårare var det. När jag till slut fick av våtdräkten ville inte cykelkläderna på min blöta kropp. När jag väl kom iväg stannade tiden för min alldeles egna T1 på 7:45 min. Jag hinner 4 km på den tiden om jag cyklar. Nåväl, kraftig medvind hem och toppfart på 64,5 km/h på hemvägen. T2 går bättre men eftersom jag hade mina sjukt sexiga speedos under våtdräkten och sen cykelbyxorna för att slippa handduk/näcka så såg det ut som jag kissat på mig när jag i cykelmundering (minus hjälm) gav mig ut på en 20 min joggingtur efter en dryg minut för att få in cykeln och byta skor. Körde dock enligt principen att om jag ser ut som om det är fullkomligt naturligt så kommer ingen reagera. Å skulle de göra det så har jag ändå hörlurar med hög musik i öronen så jag slipper höra eventuella kommentarer. Gick kalasfint. Nu återladdar jag med B-vitamin och kolhydrater i ölform. Dä ska va gött å leva.

Å ridå!

Blev ingen träning idag. Har varit yr hela dagen och drog mitt värsta blodtrycksfall på flera år idag. Svartnade för ögonen och hann precis sätta mig innan jag försvann helt. Spännande. Vette tusan varför men teorier är trötthet, spändhet eller infektion i kroppen. Två av tre är inte direkt optimala för träning så det blev helt enkelt ingen idag. Tanken var ju att hålla inne på träningen även den här veckan så det gör ju inget egentligen men det är lite jobbigt att känna sig liten och svag när man så länge känt sig så stor och stark.

Har också börjat inse att jag nog skulle gagnas av att träna med flera. Utbyte är ju aldrig dumt och dessutom vill jag ju inte slita ut de träningskompisar jag har ju. :P Så om någon känner sig manad... :)

Först och främst vill jag vara den första att påpeka att klockan är typ tolv och det är måndag imorgon så vafan gör jag uppe fortfarande? Tyvärr fastnade jag framför Youtube men jag ska snart bättra mig. Dagen idag har spenderats med att leta trikläder och sedan att skämmas för hur stökigt jag har det hemma. Jo, hann med ett litet minibrickpass imorse också. 50 min cykling följt av 10 min löpning. Bara för att känna lite hur det känns att springa direkt på cyklingen, dessutom i cykelkläderna idag. Gick över förväntan men jag inser att jag har svårt att hålla nere tempot på löpningen när det bara handlar om tio minuter. Följaktligen blev det tio minuter på gränsen till pulszon fem eller in i den.

Slutligen vill jag påpeka att jag är barnsligt förtjust i när folk gör om ballader till att sparka något mer. Bättre att träna till liksom.

Listen to your heart (och om pulsen är lägre än 180, öka!)

Jahapp, då var midsommar över för den här gången också. Mycket bra årgång i år faktiskt, det var riktigt trevligt trots att jag var rätt stressad för att få ordning på alla som skulle komma och fixa midsommarlunchen. Hade iaf mina två sidekicks (haha!) med mig. Tyvärr var den ene i lite skröpligt skick på grund av sjukdom men den andre hade med sig våtdräkten så det blev lite simning både torsdag kväll, fredag morgon och lördag morgon (20-30 min så det var inga långa stunder men ändå). Det tillsammans med en dryg timmes jogging både fredag och lördag gjorde att det blev rätt bra avvägning på träningen förutom att jag saknade cyklingen lite.

För att återgå till simningen så var målet att testa på det där med crawl. Har aldrig crawlat förr så det var bara att prova sig fram. Våtdräkten gjorde att man låg rätt bra i vattnet men det finns två stora problem. För det första så har jag mycket svårt med andningen. Jag får helt enkelt för lite luft för att kunna trycka på. Måste köra riktigt försiktigt för att inte storkna. För det andra så är bäringen inte den bästa. Jag håller en kurs som vore jag aprak. Kan inte direkt säga att jag drar åt höger eller vänster mest men rakt är det då rakt inte. ;) Men jag försöker iaf peppa mig innan varje session genom att efterapa några riktigt duktiga simmare.

En helt annan sak jag har blivit dålig på kom upp på midsommarafton. Jag har blivit kass på att dricka alkohol. Fick i mig ett par nubbar och en cider och satt och sjöng ikapp tillsammans med de övriga gästerna. Men efter maten fastnade jag framför en korsordstidning och satt och försökte lösa korsord större delen av kvällen. Jajustja, jag suger på korsord också tydligen. Midsommarfirandet var med andra ord rätt vilt om man hade varit 90 bast på ett ålderdomshem. Nåväl, körde iaf en liten eldshow på kvällen där jag lyckades få till mitt största eldklot någonsin, inklusive träningar. Tror jag svedde av lite hår på båda sidor av huvudet, haha!

Slutligen kan jag inte förstå hur en del kan tycka att katter är opålitliga. Katter är ju ursöta!

I Söndags klättrade jag på väggarna. Igår mådde jag rent ut sagt kasst. Typ sur och grinig och en allmän degighet/deppighet som inte vill ge med sig utan vidare. Saknade att träna. När man pushat 15-30 träningstimmar i veckan ett tag går kroppen in i chock så snart man slutar. Så igår bestämde jag att den här veckan som egentligen skulle varit hel vilovecka fram till helgen istället får bli något av en transitionsvecka. Simmade en timme idag och ska träna max en timme om dagen resten av veckan, om möjligt en vilodag till. Lugnt och sansat, bara för att få röra på mig lite. Komma igång med simningen som för övrigt är sjukt tråkig. Misstänker att det är så för att jag är sjukt dålig på simning. Måste nog muta mig för att det ska gå att simma tre gånger i veckan fram till och med Vansbro, helst en månad efter också. Ska se om jag inte kan skaffa en såndär vattentät mp3-spelare. En annan sak som står högt på önskelistan är en tribåge till cykeln. Nya löparskor vore inte heller fel. Kul att shoppa...

Nyss hemkommen från Motala kan jag berätta att det har varit en häftig upplevelse med svackor, toppar och fyrtioelva kisspauser på grund av kylan. Trots att vi var där i tid blev det stressigt till starten och vi var nog i vår startfålla först fem minuter innan starten. 20:58 rullade så vår startgrupp iväg bakom motorcyklarna och vi önskade varandra lycka till. Skyarna såg dock minst sagt olycksbådande ut och ett par minutrar efter att motorcyklarna släppt oss började det hällregna. Samtidigt drogs startgruppen ordentligt isär eftersom några få drog på ordentligt medan de flesta tog det väldigt lugnt. Jag och Martin hakade på i toktempot och min plan på att ta det lugnt sprack redan där. Men det var en god tanke då vi cyklkade i motvind och kunde se i horisonten vart regnet slutade. Tog typ en timme att ta sig dit och efter det fick man köra på hårt för att torka upp någorlunda och undvika förfrysning. Vid Hästholmen tog både jag och Martin vår första kisspaus och i samband med detta drog jag på mig vindväst och försökte byta till tjockhandskar. Fick bara på mig den ena eftersom vänsterhanden var för stelfrusen så resten av loppet körde jag med tunnhandske på vänster hand och tjockhandske på höger. På grund av mina kisspauser delade jag och Martin upp oss och i samband med dessa tappade jag hela tiden bra grupper att köra i. Mitt första depåstopp gjordes i Jönköping där jag försökte äta korv med mos utan större framgång. Mådde bara dåligt av det så resten av rundan levde jag på powerbars, släta bullar och sportdryck. Mitt andra stopp var i Hjo där jag inte ens hittade lasagneutdelningen, inte för att jag letade så mycket. Vid det här laget hade jag tappat de flesta bra grupper och Martin hade ett solitt försprång. Efter Karlsborg kom det så ett gäng galna tyskar med en stenhård kille som körde riktiga marathondragningar i 35-38 blås på platten. Jag visste att det skulle bli allt mindre vettiga grupper ju längre jag väntade och hakade därför på. Tanken var hela tiden att hålla en mil till. 9 mil blev 8 som blev 7 som blev 6 och så vidare och jag lyckades både hålla deras tempo och hjälpa till med dragningar så uppenbarligen var kroppen förhållandevis fräsch fortfarande. Hängde på dem hela vägen till Hammarsundet där en glad och förvånad Martin hälsade mig. Vi bestämde oss för att köra ihop till slutet om inget hände och att vi skulle försöka haka på tyskarna i mål eftersom en titt på klockan gjorde det klart att vi skulle komma in på sub11 timmar om vi höll deras tempo. Även om jag inte sagt det särskillt högt hade mitt drömmål varit just sub11, fast jag egentligen gett upp den förhoppningen. Nu föddes den igen och vi hakade på till Medevi där den stora olyckan inträffade. Jag var trött och när killen framför mig bromsar in och vinglar till glider mitt framdäck ikapp hans och sen är jag på vippen att bli omkulldragen. Klarade det med nöd och näppe bara för att två sekunder senare braka in i en kon istället, dra runt styret, göra en kullerbytta över cykeln och sedan få de närmast bakomvarande över mig eftersom de cyklade över mig och min cykeln. Höger vadmuskeln drog ihop sig till en konstig form och cykeln skrapades, kedjan låste sig och framhjulet rullade inte fritt längre. Sa åt Martin att dra eftersom han ändå inte kunde göra något. Sedan gick jag igenom kroppen och insåg att den fortfarande var hel. Därefter blev det att få ordning på cykeln vilket tog några minuter. Fick igång den igen och trampade vidare tillsammans med ett gäng som rullsnittade i ett mer behagligt 29 km/h samtidigt som jag sa adjö till min sub11. Men FAN vad jag var besviken! Tittade på cykeldatorn och såg att det inte skulle funka med några 29 km/h. Kände då efter i kroppen och insåg att jag faktiskt hade en del extraresurser att ge. En koll på cykeldatorn visade att om jag hakade på dem till det var en mil kvar och sedan snittade över 33 km/h den sista milen skulle jag ta sub11 med minsta möjliga marginal. Att göra en sådan mil efter 29 mil, ingen sömn och dessutom en krasch skulle bli svårt, det visste jag, men det vore ju själva fan om jag inte ens försökte. Så när det var kanske 10,5 km kvar sänkte jag huvudet, tog i för kung och fosterland och sköt iväg från min grupp så det tjongade. Nästa 5 km rullsnittade jag över 35 km/h och en snittpuls på runt 90 % max. När det var 3 km kvar fick jag krampkänningar och gick därför ner en aning tills det var 500 meter kvar då allt kvarvarande krut brändes. Tid: 10:58 h

SUB11 timmar!!!

Martin kom i mål två minuter före mig så han regerar fortfarande på VR, men det var rätt kul när jag i 42 blås drog förbi två trötta cyklister 8 km från mål och glatt skrek till dem att nu äre bara upploppet kvar. :) Även Annelie gjorde sitt livs bästa lopp hittills och filade 4:30 timmar från sitt personbästa. Tycker dock synd om min cykel som fick sig en ordentlig törn. Ska gå igenom den och hoppas på att det inte ska vara något allvarligt. För övrigt har jag två gamla gymnasiekompisar som i skrivande stund precis passerat Medevi. Ser ut att bli en tuff 17h runda. Fatta att vara fysiskt aktiv så länge. Näe, hu! Tur att man har en grym cykel och att det finns tyskar.

Säga vad man vill om både Vansbro och Lidingöloppet men båda är över rätt snabbt. Vasaloppet/Öppet spår är det lite annorlunda i eftersom man där faktiskt får harva i några timmar. Men Vätternrundan är ändå den som tar absolut längst tid. För oss som börjar på kvällen innebär det också att substituera sömn mot träning, and then some. Allt är iaf packat nu hoppas jag. Planerad avresa om 30 min. Start om lite drygt tolv timmar.