Veckan tog en lite oplanerad vändning. Blev ingen träning i måndags. Istället höll jag på att svimma på jobbet och har sedan dess spenderat min tid hemma i sängen. Lite lätt febrig men framförallt yr i kolan har jag klättrat på väggarna hemma. Denna våldsamt snurrande sjukdom verkar dock ha gått över till 95 % nu och jag hoppas att de resterande fem procenten kan kureras med en god natts sömn. Om allt går som planerat blir det jobb och någon form av "rehabträning" imorgon, antingen mycket lätt cykling eller promenad. Lutar åt det senare eftersom jag inte orkar fippla av tempogrejorna på cykeln och det känns fånigt att rulla runt i 20 km/h på en landsvägshoj med tempostyre. Kvarstår bara att lista ut vad i hela fridens namn detta var. Skyller på slarvigt leverne med osunda matvanor, för lite sömn (max 7,5 h/natt) och för lite träning, åtminstone i förhållande till matvanorna. Ytterligare en sak som det blivit för lite av är den för mig viktiga sitta-still-och-göra-ingenting-tiden. Det har varit lite väl fullt upp hittills i sommar och mycket av det beror på att sommaren varit så efterlängtad att det är svårt att sitta hemma en endaste kväll. Appropå att sitta hemma spelare Iron Maiden ikväll och polaren ska gå. De hade till och med en extra biljett men att glida iväg på en rockkonsert och stå och trängas med 10 000 andra när man inte riktigt är kry än känns som en dum idé. Morr!

Idag var det dags för den svenska klassikerns blindtarmslopp, det mycket styvmoderligt behandlade Vansbrosimmet. För de som inte tror mig är det bara att åka till Vansbro och fråga valfri simmare om de håller på med klassikern och huruvida de skulle simma om det inte vore för just klassikern. Möjligtvis hittar du någon som gör det för att det är utmärkt träning inför Kalmar Järnman. Men det är svårt att hitta några motionärer som gör Vansbro till sitt prio A-lopp, det är helt enkelt för kort. Nu ska jag inte gnälla om det eftersom jag inte skulle överleva mycket längre än 3 km i vatten men faktum kvarstår att de snabbaste simmar på runt 30 min och med andra ord inget långdistanslopp som annars är sigillet för klassikern. Egentligen är jag mest grinig för att ha åkt bil 60 mil idag. Tanken har slagit mig att cykla dit nästa år...

Har haft två bra träningsdagar på raken nu, fyra timmar igår och 2 1/2 idag. Upp fem igår morse för att cykla iväg till Eriksdalsbadet och simma med en gammal simräv (fisk?). Klockade 1000 meter på en bit under 28 minuter. Katastrof enligt somliga, personbästa enligt mig. Låg runt 40 min/km för bara tre veckor sedan. Så det finns hopp även om jag fortfarande blir hopplöst ifrånsimmad. Simmandet följdes upp med en massa cykling på kvällen. En tempomil med rullsnitt runt 35-36 km/h (medvind) satte pricken över i. Idag har det hunnits med ett halvhjärtat styrkepass, samt ett par, tre mils cykel och 12,5 km löpning. Cyklade ut till löpspåret där jag mötte upp med kompisarna. Hade förvarnat om att det skulle bli ett så snabbt byte till löpning som jag bara kunde mäkta med och det blev väl en hygglig transition med tanke på omständigheterna (packa upp löparskor, stuva in saker i bilen, låsa cykeln). Efter löpningen tog jag det lite lugnare och pratade ett par minuter innan det var dags att cykla hem igen. Sammanlagt för cykel-löpning-cykel blev 2:02 h med snittpuls på 149 med pulstopparna på cykeln faktiskt. Rätt nöjd även om jag både glömde våtdräkten på jobbet och fortfarande inte fått min nya ännu. Nu önskar jag mig bara en vilopuls på 37, ett par zipp-hjul, vettig crawlteknik och en god natts sömn.

Om man ska likna träning vid sex så motsvarade dagens pass min sinnebild av ett fem-i-tre-ragg ute på krogen: Okej i början, väldigt vått och en hel del frustande, tyvärr en aning grått och viss illamåendekänsla mot slutet. Ska man istället jämföra det med mat så var det som en gel: Slabbigt och illamåendeframkallande men det gjorde jobbet. Om man istället ska sluta jämföra så var det 13 grader varmt, ösregn och lerigt. För att inte frysa ihjäl tog jag med två enkilos hantlar vilket gjorde susen. 50 min, sträckan var fyra varv runt ett spår som det hävdas är tre km, men jag tippar på 2,3-2,5 km. Snittpuls 156. Följaktligen två rätt vilsamma dagar i rad, se nedan.

Gårdagen spenderades på Stockholmsklubbarnas (SCT, SPIF) informationsdag om triathlon. Tanken var att få en del teori och lite praktik så våtdräkt, löparskor och ombyte släpades med på cykeln dit. Det blev i slutändan mest teori och den praktik som utfördes var i princip bara simning, även om det blev ett lite spontant växlingsmoment för en del av oss iaf. Det var en hel del matnyttig information om simning och allmäna regler och tips för alla som är nybörjare i sporten. Massvis med saker jag inte hade en aning om och nu vet jag både hur jag ska ha nummerlappen och hur jag ska fixa skor som inte behöver knytas. Även cykelteorin var rätt matnyttig även om inte allt var nytt här. Om man ska vara kinkig så gav de dessutom ett lite halvtaskigt råd gällande kolsyrepatroner (som av någon anledning kallades syrgaspatroner under hela dagen). Deras råd var mer eller mindre att alla skulle köpa såna istället för cykelpump eftersom de senare minimodellerna inte får upp något bra tryck i däcken (rätt). Rådet blev att ha med en kolsyrepump för 130 kr och en syrgas- (kolsyre-) -patron. OM DET NU ÄR NÅGON AV DE SOM VAR MED SOM LÄSER DET HÄR OCH NI ALDRIG ANVÄNT KOLSYREPUMPAR, TÄNK PÅ DETTA: Kolsyrepumparna för 130 kr har ingen on/off-ventil. När man drar i kolsyrepatronen laddas den ut direkt. Därför är det viktigt att ha satt i pumpen ordentligt innan ni drar i pumpen. Bättre är då en lite dyrare pump som har on/off-ventil. Kolla också så att den är till för samma ventiltyp som du har. Dessutom är det faktiskt lätt hänt att kanttråden inte hamnar perfekt och den kan till och med till viss del halka av. Att cykla när däcket sitter så är med största sannolikhet en dum idé, ibland inte ens möjligt då däcket tar i bromsarna. Punkar man med bara en kolsyrepatron och utan vanlig pump och drar däcket fel så det blir ojämnt betyder det att du antingen får springa resterande sträckan med cykeln eller DNF:a. För de som tävlar är det med största sannolikhet kört om de punkar och då kanske de inte ser någon idé med att fortsätta. Men för oss motionärer handlar det i första hand om att ta sig i mål, inte vilken placering vi kommer på. Så, ta antingen med reservpatroner eller en vanlig pump. I och med att sträckan bara är fyra mil räcker en vanlig pump. Du får mjuka däck men att cykla ett par mil på såna är faktiskt inte hela världen så länge man inte är ute efter topptider. Har du både och så byt slang, pumpa upp lite med vanliga pumpen så att du ser att däcket sitter som det ska, sen drar du kolsyrepatronen.

Nåväl, det praktiska momentet på triathlondagen var att vi först gick ut för att se några seriösa alfahannar och -honor göra ett minitriathlon med fokus på själva växlingen. En av deltagarna (min favvo) visade dessutom vilka misstag man kan göra och vad som kan hända om man inte förberett sig ordentligt. Sedan gick vi själva i vattnet för att öva lite olika saker. Simningen bestod av korta intervaller med olika övningar. Min usla simteknik och ovilja att hamna efter innebar pulszon 5 i varje intervall och efterföljande försök att inte frusta och flämta för högt. Jag förbannade mig själv både en och två gånger men likväl var det illamående och yrsel efter varje 50 meter. När simdelen var färdig avstannade det hela rätt mycket men några av oss försökte iaf efter att ha stått på stranden en stund i ovisshet att efterlikna vad vi sett övriga att göra, nämligen att kränga av sig våtdräkt på rätt sätt, på med hjälm och cykelskor och sedan springa med cykeln upp mot vägen. Givetvis dunkade cykeln i något på backen så att kedjan hoppade så jag var iväg hyffsat sist. Men väl upp på cykeln var det bara tio sekunder innan jag kom ikapp de som cyklat före mig. De hade stannat och pratat lite, visste väl inte riktigt vad de skulle göra nu. Drog iaf med dem en kortkort sväng, nu i min favvopulszon, 3. Efter katastrofsimningen var det skönt att få vara den som sätter tempot, om än bara i någon minut. Tillbaka från cykeln fick jag till en hygglig transition till löpningen och drog iväg på ytterligare en minirunda på några hundra meter. Så den föga förvånande slutsatsen blir att jag kommer vara hopplöst efter på simningen, gå ut tvärilsk i cyklingen och knapra in distans och sedan göra mitt bästa för att inte krokna på löpningen.

Slutligen är förklaringen till rubriken helt enkelt för att jag nu har en tempobåge på min cykel. Jag tyckte den var sexig innan men nu är det helt galet!

Just nu går motivationen upp och ner i en takt som gör att jag kan vara totalt omotiverad fyrtioelva gånger om dagen. Lyckligtvis innebär det att man kan vara motiverad lika många gånger om dagen och bara man kommer ut just då går det ju vägen. Idag blev det först lite träning på jobbet när en jobbarkompis visade hur man tar ett par hundra kilo i benpress. Själv visade jag hur man springer 5x800 meter i negativ split med start på 4:00-tempo. Sista intervallen gick väl i 3:40-tempo så det var ju ingen vansinnigt lysande uppvisning men det kändes ändå som att allt var på plats, förutom magen som inte alls var glad över tempot. Den stackaren har vant sig vid pulszon 3 och gillar inget däröver. Maxpulsen för sista intervallen blev 186 vilket var 5 slag under vad som är en godkänd maxansträngning. Men det var verkligen SKITJOBBIGT ändå!

Efter jobbet blev det också en simtur i Mälaren tillsammans med fröken hård där jag visade upp mina otroliga utterkunskaper och hur jag kunde crawla nästan 25 meter utan att dra in alltför mycket vatten i lungorna. Dessutom testades mitt hemliga/halkiga vapen med framgång, helt klart lättare att få av sig våtdräkten än förra gången. Egentligen behöver jag nog en mer anpassad våtdräkt men prislappen fick avgöra i det här skedet. Simturen avslutades med det mest somriga jag för tillfället kan komma att tänka på. Tvätta håret i sjön! Nu sitter jag här efter fyra jordnötsmackor och med min andra kopp grönt chai och funderar på varför det inte är obligatorisk semester i tio veckor för alla över sommaren.

Blev varken simning eller jordgubbar idag och grillning blev det väl med nöd och näppe. Började imorse med att jag insåg at Görvälns självplock tydligen bytt namn till Upplands-Väsby självplock. Eftersom det Görväln jag känner till ligger i Järfälla blev det lite förvirrat, men det tog ändå tvärtstopp i och med att de ännu inte öppnat för säsongen. I och med det och faktumet att jag inte var så sugen på att simma själv sköts simningen upp eftersom en polare skulle simma inne i stan, på Eriksdalsbadet hade jag fått för mig. Väl på väg in visar det sig dock att han tänkte simma på Hellasgården. Extremt frusen och ingen våtdräkt = no go. Blev iaf att köpa ett par räserskor på Löplabbet. Perfekt att ha till när det ska gå undan lite och skönt att växla mellan. Fick dock i princip tjata mig till dem. Expediten (som i övrigt var både sockersöt och hade dreads, en bra och ganska ovanlig kombo) var rätt osugen på att sälja dem till mig eftersom de var tävlingsskor. Snacka om att bli nertagen till jorden... Nåväl, till saken hör väl också att jag överpronerar på höger fot och de lätta skorna givetvis inte är uppbyggda för detta. Blev till slut en bra kompromiss så nu har jag ett par apsnygga skor som dessutom ser skitkonstiga ut. Men framförallt så motverkar de min pronation en del och känns fortfarande riktigt snabba.

Hann också med 15 km i 5:25-tempo idag, givetvis med de gamla långdistansskorna. Pulsen låg lite väl högt men det är väl inte mer än att vänta då jag inte sprungit ordentligt sen i höstas. Måste börja öka på distanserna rätt snart. 20-25 km borde inte vara några problem och tanken är att hinna med en 35 km innan Lidingö. Lite backträning på det så blir det kalasbra.

Idag blev det iaf lite mer seriös träning. 139 km som avverkades sub 4:30 h, således ett rullsnitt på 31 km/h. Turen var uppdelad på två delar eftersom jag var och hälsade på en kompis i Enköping. Väl där blev himlen lila, åskan började gå och det haglade isflak (nästan). Okej för att man inte bör vara så kinkig med väder under träning men det finns ju gränser. Hade antagligen cyklat av vägen av smärta, eller åtminstone varit lila själv vid det här laget. Cyklade iaf iväg när det blev en öppning och fick ligga på utav bara den för att undvika ett nytt lila åskväder som var på väg in från sidan.

Gårdagskvällen spenderades för övrigt på Grönan och var riktigt trevlig. Skoj med nöjesparker även om det kanske inte åktes mer än lagom mycket. Roligast var Jetline och läskigast var såklart katapulten. Vilda musen (vilket för övrigt är ett väldigt kul namn) var en del läskiga svängar i när banan inte lutar inåt i svängarna. Sen så är ju lustiga huset en klassiker förstås. Blev väl inte så mycket mer. Jo, vann en uppblåsbar plasthammare som jag gick runt och irriterade de andra med. Mycket humor men bra mycket snällare än den hammare som långdistansare ofta stiftat bekantskap med. För egen del lös den senare med sin frånvaro idag så pass att det hade varit kul att hitta på något mer ikväll men tyvärr blev det inget av de planerna. Imorgon ska det förhoppningsvis bli lite simning, lite jordgubbar och lite grillning.

PLUR

Känslan av att gå på tomgång fortsätter. 60 min träning idag, väldigt svensson. Imorgon ingen träning igen. Ännu mer Svensson. "Man ska inte träna två dagar i rad" och 99 andra ursäkter som bara är skitsnack... Ska eventuellt en sväng till Enköping på lördag iaf. Vore bra att få in åtminstone ett rimligt pass den här veckan. Aptiten är iaf tillbaka och idag snurrade det inte lika mycket så det finns ju hopp om livet. Fortfarande känns det som att jag missar något. Försöker villt klura ut vad det är. En idé är att kvällen spenderats framför pianot i alltför hög utsträckning och den tänkta diskningen avstannat. Toner från Metallica i ett berg av smutsig disk.

Jävla Thomas Ledin att stressa mig!