Dagens cykeltur blev till lite av ett mission. Har funderat på att lägga ner 2000 på en kombinerad cykellampa och ficklampa, modell värsting. Men så hittade jag en ficklampa med den Cree-diod jag ville ha, som drivs av ett enda AA-batteri och väger 70 gram totalt. En tredjedel av ljusstyrkan (80 Lumen) men för 150 kr! Problemet var att det bara fanns två kvar i hela storstockholmsområdet och de var i Haninge. Ringde polaren som så klart ville ha en likadan så efter jobbet cyklade jag dit och köpte dem och sedan hem. Tog över tre timmar så det var inte utan att man var lite darrig av hunger när man kom hem. :) Men nu har jag iaf en cool liten ficklampa som ska följa med på VR som extrabelysning om så behövs.

Dagens ros går till killen på Teknikmagasinet i Haninge som la undan ficklamporna till mig. Schysst av honom att dessutom erbjuda sig att hålla öppet så jag kunde ta ut pengar (klockan var stängningsdags).

Dagens ris går till de som handhar Stockholms cykelbanor. Om vägar hade planerats likadant hade de fått så mycket sparken att de nog aldrig skulle få jobba igen. Ett typiskt exempel är att om man håller på med ett vägbygge kan det vara läge att informera om detta. Om man har en fem meter bred cykelbana som går i en nerförsbacke och högerkurva runt en byggnad och man har stängt av vägen bakom krönet kan det vara en idé att någonstans skriva att "By the way, bakom det här krönet har vi satt upp en låst grind". Helst skulle de sätta den där man bör välja en alternativ väg, men åtminstone så att man slipper behöva tokbromsa de sista tjugo metrarna.

Dagen har spenderats på cykloteket och jobbet. Mest jobbet, 5:30 h vs 30 min, fast cykloteket var nog roligare. Inte för att jobbet var tråkigt men tack vare besöket har jag nu en micropump som jag vet med mig att jag kan pumpa upp 3 bar med utan alltför mycket jobb. Kan nog klämma i 4 bar om viljan verkligen finns men sen blir det svårt. Fast 3 bar kan jag åtminstone linka hem med eller till nästa kontroll på VR. På mina egna, längre cykelturer tar jag även i fortsättningen med mig en kolsyrepatron så jag får upp ordentligt med tryck.

Resultatet för viloveckan var kanske lite i överkant vad gällande träningstimmar. Alldeles för fint väder, men det har varit lågintesiv träning iaf.

Total träningstid: 11:46 h

Varav cykling: 11:46 h

Total distans: 299 km

Punkade för första gången idag med racern, drygt en halvmil norr om Vallentuna. Reservslangen visade sig vara klurig att få i, den verkade vriden hur jag än gjorde. Till slut gav jag upp och lät den vara vriden så vi får väl se hur länge denna slang håller. Lyckades dra min första kolsyrepatron utan att kontrollera att kanttråden hamnade helt rätt med följden att jag fick ta ur luften. Lyckligtvis kom en annan cyklist just då så jag kunde låna hans handpump och därmed spara min reservpatron. Upptäckte i samband med det en skada på fälgen så turen bar sedan av in till Cykloteket för att höra med dem vad de trodde. Verkade inte som någon akut fara iaf. Slutade på ett 4 h pass som inklusive alla stopp lär ha kommit upp i 5 h. Tog det lugnt ett bra tag för att lyssna efter knakningar eller annat obehagligt och tillsammans med en hel del irrande och stadskörning blev rullsnittet lidande, 25,61 km/h. Men 105 kilometrar i strålande vårväder var inte illa! Blev jagad av ett regnoväder från Stockholm och hem men annars har solen strålat hela dagen.

Satt och läste på en blogg om Triathlon där det stod att Fredrik Paulun i ett program på teve hävdade att triathleter enligt studier riskerar att få skrumplever på grund av alla fria radikaler man får i sig från luften man andas. Vidare sa han att han aldrig skulle springa en marathon av samma anledning och att han håller sig till 4-5 km eftersom det är vad han anser är nyttigt för honom (och underförstått för alla åhörare).

Innan jag går vidare kan jag berätta att triathleter har bett honom att ge namn på dessa studier och att han efter en tid svarat med att det visst inte fanns några studier som visade på detta öht. Alltså står han och ljuger för att göra sin story bättre. Men det var inte utan att jag tänkte på de många hundra veteraner i Öppet Spår och Vasaloppet, undrar hur många av dem som lider av skrumplever? Eller alla dessa lika gamla veteraner som varje år cyklar VR. En del kör klassikern, varje år. Undrar om cykelbud har något specialavtal genom arbetsgivaren för att få förtur till levertransplantationer, eller om de stora cykelstallen regelbundet byter ut sina åkares levrar. Lite orolig är jag också för Ted Ås och Jonas Colting. Det han däremot sa som stämmer är att träning ökar kroppens naturliga antioxidanter och att ju mer man tränar, desto mer oxidanter produceras. Konstigt då att det inte gäller om man joggar milen eller längre.

Jag tror nog att jag även i fortsättningen kommer lyssna mer på folk som faktiskt tränar. Skulle jag få skrumplever för att jag ämnar att bli långdistansare vore det hemskt men å andra sidan hävdar arrangörerna av Vasaloppet att återkommande Vasaloppsåkare tenderar att leva längre än genomsnittsvensken. Vilka studier de stöder detta på vet jag inte, i värsta fall har båda parter fel, men jag har fått för mig att det är nyttigt att träna så mycket att man mår bra.

Egentligen skulle det vara vilodag idag men med en värmande vårsol och temperaturrekord för året blev det kanske 100 min cykling efter jobbet vilket landar mig på nästan 3 timmar för dagen med cykelpendlingen. Fast det var lätt ansträngningsgrad idag också så det borde vara okej. Imorgon ska jag köra ett kort tempopass. Blir nog ingen löpning den här veckan och inget springcross. Vill fokusera på cyklingen känner jag.

För övrigt kan jag säga att jag tydligen har sjunkit i rankingen över sexighet i min umgängeskrets. Jag tolkar det som att de inte förstår att uppskatta tajt lycra och rinnande snor. De är konstiga, vad är det som inte är attraktivt med det?

Som jag misstänker att en del har märkt är det vår ute och idag kände man att solen värmde samtidigt som temperaturen maxade ut på 12 grader vid tresnåret. Själv kom jag iväg först strax efter halv sex på en lugn 2:30 h-cykling innan middagen. Lågt blodsocker och det fina vädret lyckades sedan hålla ner mig ordentligt så jag snittade på 64 % HR max (124), vilket var perfekt nu under återhämtningsveckan. Lite kyligt på slutet bara och med korta cykelhandskar och inga skoöverdrag var händer och fötter små isklumpar när jag kom hem igen. Bra att veta är det dock, bättre att lära sig sånt här nu än klockan 04:00 mitt under VR. Under tio grader gäller hela cykelhandskar och skoöverdrag. Under åtta grader måste jag ha något över cykelbyxorna för att hålla i längden.

Har för övrigt bestämt mig för att bygga en egen cykelbelysning som hobbyprojekt. Igår byggdes en enkel konceptmodell med en 20 w 12-volts halogenlamapa kopplad till åtta Nimh-batterier som med sina 9,6 sammanlagda volt pressade ut kanske motsvarande ljus som en 12-14 watts dito i 85 min. Idag har jag köpt en drivare till lysdioder och en (ganska svag) 1 w lysdiod med lins som ger 20 lumen. Fungerar det som jag vill blir nästa steg att köpa en Cree XR-E 7090 Q5 som borde ge mig det ljus jag vill ha. Om jag räknat rätt borde den kunna ge mig två timmars ljus motsvarande 9,6 v kopplat till en 10 w halogen. Fast med två AA-batterier istället för åtta. Blir det bra så kanske den får följa med till Motala utifall natten skulle bli mörk trots årstiden. Kan ju vara molnigt och då kan det faktiskt bli ganska mörkt någon timme. En bra extrabelysning till mitt minilyse vore uppskattat i nedförsbackarna då.

Veckorapport

Total träningstid: 20:30 h

Varav cykling: 17:30 h

Cykelsträcka: ca 440 km (träningsdagboken säger 410 km men jag litar mer på cykeldatorn)

Jag måste vara världens bästa på att hantera ilska. När jag satte mig på cykeln till jobbet insåg jag att nu, NU var det dags att köra sub 30. Körde som en galning och 28:15 min senare kunde jag konstatera att jag lyckats med sub 30 med marginal och att ilskan krympt avsevärt. Efter någon timme på jobbet kunde jag iaf cykla hem. Långpasset för dagen var körd men jag hade tid med en Bålsta ToR, en sträcka på dryga 61 km som också denna fick slipat pb. Också denna med råge och jag tog den för mig magiska gränsen för rullsnitt på 30 km/h. 30,29 km/h! Kontentan är att jag är nog inte övertränad, allt det handlar om är att jag är endorfinpundare och jobbet snodde min fix. Nu är allt frid och fröjd igen och jag har fått ett par timmars hård träning idag. Jag inser att jag även tagit pb på antal träningstimmar på en vecka och har i och med det bräckt 20-timmarsvallen. Nu dras svångremmen åt på träningen i en vecka och sen är valborg starten för en serie (förhoppningsvis) milrika cykeldagar.

Höll precis på med förberedelserna för att sticka ut i det underbara vårvädret på några timmars cykling när jobbet ringer. Bara att avbryta och sticka till jobbet. Nu är jag bitter igen.