Var ute och körde lite backträning idag på cykeln med M. Kontentan är att han verkar gilla uppförsbackar mer än mig. Snabbt letades Järfällas längsta asfalterade uppförsbackar upp och sedan kördes dessa upp och ner, om och om igen. Är inte alls lika pigg idag som jag var igår. Jag nöter cykling mer än någonsin, totaltid för dagen 2:40 h. En bieffekt av det är att löpningen och simningen har avstannat i väntan på regniga dagar som jag hoppas dröjer. Tycker annars det är fiffigt om det regn som naturen behöver kan falla nattetid.

Ikväll blir det tidig kväll eftersom det står 4:30 h långtur på schemat imorgon. Knirret är fortfarande kvar i pedalerna och jag efterlyser fortfarande hjälp från de som veta bättre.

Dagens cykeltur efter jobbet slutade på 2:26 h, vilket med tillägg för cyklingen till och från jobbet landar mig på 3:42 h och lite drygt nio rätt lugna mil cykling. Kroppen känns bra, men det knakar i cykeln så jag blir tokig! Måste bara komma från vänster pedal/vevarm eftersom det bara knakar när jag lägger tryck på vänster fot. Frisnurrar jag med vänstern och drar rundtrampet med höger ben är det tyst. Har fettat och oljat men det hjälpte inte. Har nu skruvat loss skruvarna som håller vevarmen på plats och lagt in fett där. Ska se imorgon men jag tror inte det hjälper heller. Någon som har något tips!

Med ett par cm blötsnö ute imorse var det inte läge att cykla för mig. Racern är bara att glömma med sådant underlag och hybriden har dels inga vettiga däck och dels är den för tillfället utan bakhjul. Jag har för övrigt kommit fram till att anledningarna till mina många punkteringar antagligen är en kombination mellan urusla däck och att jag är en klåpare som inte gått igenom däcket för att hitta genomslag som fortfarande satt kvar. Hittade två stycken, varav en pinne!

På dagens pass stod en timmes högkadensiga (nytt ord?) spinningintervaller på cykeln, vilket skrevs om till ett 90 min spinningpass på SATS. Turligt nog körde instruktören högkadensig spinning de första 50 minutrarna och eftersom samtliga spinningpass jobbar med intervaller så blev det ett godkänt pass ändå. Kom upp i 92% av maxpuls ett par korta stunder. Dessutom hade jag lite tid innan passet som utnyttjades till att ge bröstet en genomgång. Total träningstid landade runt 105 min, plus stretching.

Vidare har jag äntligen fått svar på den crawlkurs jag sökte till för en månad sedan. De har reserverat plats för mig. I AUGUSTI! Suck!

Stulet bevingat citat som fick mig att ta cykeln till jobbet imorse trots utlovat regn med övergång till snöfall som skulle sätta in framåt eftermiddagen. Som utlovat började det regna runt lunch och lagom till jag skulle hem övergick regnet i snöblandat regn med härliga inslag av hagel. Med tanke på vindbyarna uppåt 10 m/s som jag hade rakt i ansiktet fick jag med andra ord verkligen njuta av det underbara aprilvädret. Men, att vara ute i detta väder lär ju få en att uppskatta de fina cykeldagarna så mycket mer, tänkte jag så jag tog en liten omväg hem för att få ett par extra kilometrar i det minnesvärda vädret. Snabb dusch på det, både av mig och av cykeln (inte samtidigt, vi får inte plats båda två i mitt badkar) och sedan har jag spenderat kvällen med att äta och läsa historier om ett av världens kanske sjukaste lopp för motionärer; PBP. Ironman-distansen i triathlon kommer inte i närheten av nötningen i PBP. Tour de France är ett jävla skämt jämfört med PBP. Vätternrundan... Ja, tänkt dig att du cyklar VR och sedan cyklar hem till Stockholm direkt efter, utan paus. Så fort du kommer till Stockholm inser du att du ju flyttat ned till Göteborg så du cyklar dit utan annat än kisspauser och för att fylla på vätska och äta. Så långt är PBP-Paris-Brest-Paris. Drygt 1200 km, maxtiden är 90 timmar. Visst hinner man sova i något buskage en stund men 120 mil på mindre än fyra dygn lär ju få en att omdefiniera gränserna för vad jobbigt egentligen innebär.

Kan för övrigt informera om att gårdagens 90-minuters backpass var på håret att bli inställt på grund av en träningsvärk från helvetet men väl ute omstrukturerades passet till 120 min växelvis backe och tempo på platten. Dagens träning var dock begränsad till cyklingen till och från jobbet för att ge kroppen lite chans till återhämtning. Ska snart krypa ner i sängen men måste först titta lite på cykelbelysning. Efter några skräckhistorier om begränsad sikt känner jag att min minimala cykelbelysning nog inte är något att ha efter skymningen.

Kan för övrigt berätta

Jag är glad att jag köpte racern för min hybrid är allt bra galen. Självfallet är racern snabbare och roligare att cykla på men det är det inget konstigt med. Det som är konstigt är att hybriden har en tendens att få punktering. NÄR DEN STÅR STILL!!! På mindre än ett år och på bara 200 mil har jag punkat sex-sju gånger. Av dessa har en varit under cykelturen. ALLA ANDRA GÅNGER HAR DEN PUNKAT NÄR DEN STÅR STILLA!!! Så även idag, kanske en halvtimme efter att jag kommit hem från kvällens volleymatch. Helt plötsligt brakar den i golvet och håller på att ta med sig racern i fallet. Eftersom det hänt förr visste jag att den punkat, sjunkit ned och därmed tappat vinkeln i cykelstödet och, BRAK! Det är dessutom bara bakdäcket som punkar. Ska nog ta och köpa nya däck till den så småningom.

Nåväl, dagens träning var tänkt att bli löpintervaller på morgonen och en tur på cykeln på eftermiddagen, men det blev inte riktigt så. På morgonen kändes det alltför tungt med 4-5 min långa intervaller så det skrevs om till 12,5 km fartlek, vilket också genomfördes. Sen ville det sig inte sämre än att jag blev hembjuden av M på lunch och en film och det kunde jag givetvis inte tacka nej till. När jag väl kom hem tog jag istället en tupplur innan jag gick upp och körde 40 min styrkepulsträning och lite spänstövningar. Kändes toppen men när man står svettblänkande i boxershorts och pulsband runt bröstkorgen och hoppar som en masaj i två minuter till Nightwish på hög volym, ja då är man ändå lite glad för den ypperliga uppfinningen persienner.

Har för övrigt blivit en extrem vecka vad gällande kvantitet på träningen och överdrivet fokus på cykling. Men så länge det är fint väder vill man ju beta av timmar. Nu är sämre väder på ingång så nästa vecka blir nog mindre cykelintensiv (och färre timmar totalt).

Veckans träning

Total tid: 18:45 h

Varav cykling: 15:45 h

Tid: 4:22 h

Sträcka: 106,8 km

Snittpuls: 136 / 70 % HR max

Dagens pass skulle bestå av 3:30 h långcykling men slutade på drygt 4:20 h. Med tanke på vädret och trevligt sällskap var annat antagligen inte att förvänta. Dock blev inte dagen alls som det var tänkt med träning på förmiddagen, tupplur och sedan iväg på kvällens fest. När jag gick upp vid niosnåret var jag nämligen lite trött efter gårdagens utekväll och goda mjöd, trots att det med nog varken blev alltför sent eller blött. Så när sagda sällskap ringer och frågar om jag vill med till Cykloteket precis när jag är i färd med att dra på cykelbyxorna blev det snabbt omlagda planer till fördel för ytterligare mer shopping. Efter en pastalunch bar det sedan av. Tanken var att cykla till Bålsta och tillbaka, lite drygt. Lite drygt innebar i det här fallet att vi hamnade i Skokloster. Hmm, ja man var ju lite påverkad både av det fina vädret och gårdagens historiska influenser så det blev Skokloster. Nu var vi inte där så länge eftersom det eminenta sällskapet i sista backen ner mot slottet deklarerar att han måste vara hemma senast klockan fem, dvs om en dryg timme. Gjorde iofs inget med snabbfika eftersom det ännu är en aning svalt att sitta och hänga ute i cykelkläderna men polaren blev ändå 75 min sen.

Nu blev det ingen tupplur innan kvällens fest men det känns rätt okej ändå. Känner mig rätt fräsch vilket bådar gott. Hade en liten dipp i kanske 30 min mellan Skokloster och Bro där det kändes tungt men väl i Bro släppte det. Men ju längre cykelturerna blir framåt våren, desto fler gånger kommer jag hamna i dessa "tunga faser", vilket är en del av långdistansträningen. Genom att klara av att fortsätta även när det är jobbigt lär man kroppen att den faktiskt kan gå igenom även tunga faser och att de går över.

Körde ett backträningspass idag. Lite svårt att backträna i Stockholmsområdet, iaf med landsvägscykel. Det finns liksom inga backar jag vet om som tar fem minuter att ta sig uppför så att man får tillräckligt långa intervaller. Nåväl, det är rätt backigt i närheten av Kungsängen så dit bar det av efter jobbet. Körde i 98 min enligt pulsklockan. En alltför stor del av denna tid spenderades inte i backar.

Det allmäna tillståndet är just nu lite slitet. Åtta dagar på varandra följande träning, den kortaste dagen 90 min träning, totalt 21:30 h. De senaste sex dagarna enbart cykling, totalt 16:45 h. Nu har ju det inte varit tal om någon syraträning på cykeln, snarare att ligga och puttra på 68-70 % av HR max. Dessutom är cykeltiden till och från jobbet inräknat, för mig handlar det om antal timmar på cykeln. Jag vill lära känna den ordentligt. Att börja när man är 27 bast är väl inte optimalt men jag försöker ta igen det med jävlaranamma, även om den gångna veckan inneburit att jag nu har skavsår på ett inte helt angenämnt ställe och att jag nu känner att det har blivit en aning monotomt att bara cykla hela tiden. Men imorgon är det en välförtjänt vilodag och då ska det drickas mjöd på Sjätte Tunnan och bara njutas!

Först en korrektur av sträckan till jobbet. 14,47 km och inget annat. En sub 30 min är alltså fullt möjligt, även med den hinderbana det handlar om. En 14,47 km lång raka i vindstilla skulle varit bräckt på första försöket, men det är ju inte vad det handlar om. Idag blev dock färden hem en aning längre. På pricken 60 km faktiskt. Då det stod backträning på dagens aktivitet så körde jag omvägar och in i alla möjliga bostadsområden från Ursvik till Vällingby och allt däremellan, bara för att få lite mer backar. Så kontentan av dagen är lite drygt tre timmars cykling och en nyvunnen insikt om hur sjukt många vägar det finns som slutar med en vändplan. Dessutom är det begränsat kul att när man väl kommer till en nerförsbacke så måste man ligga på bromsen på grund av korsningar och annat, något som drog ned snitthastigheten alltför mycket idag.

En helt annan sak är att jag har skrivit på ett anställningskontrakt på ett nytt jobb, trots att min chef, HR-chefen och VD:n försökte övertala mig om att stanna, med löften om lönelyft mitt nya jobb inte kommer i närheten av. Jag kände att det nog var dags att gå vidare i livet, men det är inte utan att man grämer sig. Man vet vad man har men inte vad man kan få. Jag är nog lite bekväm av mig, en trygghetssökare. Även om det nya företaget blir en frisk vind så är jag allt lite rädd för att det inte blir som man tänkt sig. Även om jag avskyr övertiden så gillar jag utmaningar och jag vet inte om det nya jobbet är lika utmanande som det jag har. Å andra sidan får jag bättre möjligheter till fritid och avkoppling, något jag har svårt med idag. Antar dock att det som är tyngst är att mista arbetskamraterna. Även om de gör sitt allra bästa för att sätta mig i arbete så är jag van vid att vara den som hjälper dem. Och även om jag misstänker skarpt att min chef är en obotlig tidsoptimist och workaholic så är det riktigt tråkigt eftersom han också är en fruktansvärt kompetent och optimistisk människa, en vinnande kombination. Nåväl, vill ju gärna jobba på en större avdelning och helst med saker som hjälper människor och då passar det nya jobbet bra.

Näe, släpper ämnet innan jag blir gråtmild, haha. Imorgon står det backintervaller på schemat, med låg kadens. Styrketräning på cykel alltså, första gången. Misstänker att det blir tufft om man kör järnet men schemat säger max 80%. Vi får väl se hur det blir.