Okej, den här dagen har gått helt åt pipsvängen med allt som var planerat. Men jag måste resetta mig nu. Det funkar inte att gå omkring och vara arg hela tiden. Så nu sitter jag här med ett glas Grande Reserve Plantation Rum och försöker komma ner på jorden igen. Har dessutom sökt lite på symptom för överträning eftersom jag vet med mig att jag haft rätt dåligt humör de senaste två dagarna. Hittade en sida som jag nu citerar:

"Vid träningsvärk är det nödvändigt med vila från aktivitet under 3-5 dagar."

Haha, eller hur? 

Nåväl, avstämning på överträningssymptom.

-Ökad vilopuls:   Nej
-Minskad prestationsförmåga (psyk o fys):   Nej
-Minskad aptit:   Hahaha! Jag har ingen botten.
-Viktminskning:   Nej
-Fördröjd återhämtning efter träning:   Nej
-Ökad irritabilitet:   Ja
-Ökad känslomässig instabilitet:   Ja
-Störd nattsömn:   Ja
-Förlust av träningsmotivation:   Nja
-Ökad skadefrekvens:   Well, ont i knät
-Ökad infektionsfrekvens:   Nej (peppar peppar...)
-Minskad styrka:   Nej

Slutledningen är att jag vet inte riktigt om det beror på överträning eller bara sömnbrist och irritation över att inte få vara ledig på fritiden. Kan vara en kombo men nästa vecka ska vara en superkompensationsvecka och idag var tänkt att vara sista uttömmande LSD-passet.

 En kul grej var att jag fick ett mail från en sammanställning från facebook (som jag gick med i men aldrig använder) om hur mina vänner rankat mig. Kontentan av denna var att jag (i förhållande till mina andra vänner) är sexig, ett bra sällskap på en öde ö och lojal. Mina negativa sidor var att jag inte är pålitlig eller självsäker. Framförallt sexigheten tycker jag var lite skoj. Jag har de senaste veckorna tillbringat massvis med timmar iförd tajt lycra som på ett effektivt sätt framhäver min lilla kulmage, med snoret droppande från näsan och i motvinden rinnande utmed kinderna. Jag måste ha sjukt osexiga vänner om jag ska vara prime catch i gänget. Fast det är klart, bara man får upp farten så hinner ingen se vare sig kulmage eller snor. Eller så förklaras min tveksamhet över min inneboende djuriska attraktionskraft av min stora osäkerhet. Att jag skulle vara opålitlig tycker jag däremot beror på lite i vilket sammanhang. Jag kommer alltid när jag säger att jag ska komma och den som bokat träningsdejt med mig får sällan träna ensam. Däremot är jag inte förtjust i en del saker som andra gillar så då händer det rätt ofta att jag slingrar mig. Men det är riktigt kul att man står på önskelistan som sällskap på en öde ö. Måste ju betyda att jag inte går folk på nerverna trots mitt eviga tjat om mig, mig, mig. Fan tro't.

Känner mig lite gladare nu. Funkar knäet och lusten ligger på imorgon kör jag ett långpass då, men det är inte hela världen om viloveckan blir framskjuten två dagar.

Jag har sovit fyra timmar, har en lägenhet full av blöta kläder som börjar lukta surt och jag har inget bättre sätt att torka dem, jag fick avbryta dagens långpass efter bara 5 km på grund av knäont framkallat av gårdagens cykling till och från jobbet i blåställ som var det enda jag hade, i minusgrader på vägen hem runt tre inatt. Istället för att sova måste jag nu jobba för att ha en sportslig chans att få in ett långpass imorgon istället, OM nu knäna hinner återställas och som salt i såren försöker morsan muntra upp mig med att vi ska ta BILEN till Sigtuna istället. Jag vet att hon menar väl, men vad i hela fridens namn tjänar det till att bli SKJUTSAD runt sin träningsrunda istället? Dessutom förväntas jag sitta TELEFONJOUR HELA JÄVLA DAGEN!!!

Bitter är vid närmare eftertanke inte rätt ord. JÄVLIGT BITTER, ja det låter lite närmre sanningen.

Jag visste redan från början att jag skulle behöva jobba en del i helgen. För att ändå få lite ledigt var det tänkt att jag skulle träna en timmes backintervaller direkt efter jobbet, tvätta och sedan göra iordning cykeln inför morgondagen. Tanken för lördagen var att ge sig av strax före åtta och cykla en omväg till Sigtuna för att där kanske snacka lite med Audaxgruppen som cyklar varje lördag. Därefter skulle jag köra en lugn eftermiddag för att ladda batterierna. Jag hann precis komma hem och ladda tvättmaskinerna innan jag blev tvungen att åka tillbaka till jobbet pga en serverkrasch, orsakad av en misslyckad migrering. Cyklar dit och spenderar sedan hela kvällen och halva natten med att försöka få igång allting. Nu sitter jag här i min lägenhet och är tvärilsk. Klockan är halv fyra på natten, jag är precis hemkommen och har tio kilo blöta kläder som jag inte kan torka. Cykeln är skitig och inte alls färdig och jag kan glömma att ta mig upp klockan sex eftersom det är om två och en halv timme. Dessutom förväntas jag ha telefonjour hela morgondagen och antagligen åka in på söndag igen. Nu minns jag varför jag ville byta jobb. Fyra veckor kvar...

Efter gårdagens syrapass var det då idag dags för LSD på cykeln igen. Innan ni hippies får för er något så handlar det om mjölksyra vs. Long Slow Distance. I mitt fall först en 61,75 km lång tur med ett rullsnitt på hela 27,7 km/h vilket är bra för att vara mig, sedan hem och sätta på varmare kläder innan en avslutande 72 min lång tremilatur med bra mycket lägre rullsnitt. Magknip orsakad av dextrosol är min ursäkt. Tillsammans med cykelpendlingen blir det totalt 4:39 h på sadeln, 122 cykelkilometrar och 3021 förbrända kcal enligt pulsklockan. Hur exakt den sista siffran nu är går väl att diskutera men den kan hjälpa till och förklara min goda aptit iaf.

Har även varit på massage idag, den första på någon månad. Med många timmars cykling i veckan tänkte jag att vaderna kunde behöva en omgång. Det visade sig att det behövdes. Aj! 

Gjorde ett ärligt försök till att bräcka personbästa på milen på löpband idag. Med en snittpuls på 180 / ca 93 % av maxpuls på passet var det inte särdeles kontrollerat, iaf inte den sista halvan då pulsen låg och vägde på 97 % HR max. Märkte att min gräns för vad jag klarar att hålla kontroll på är 95 %. Vid 8,8-8,9 km någonstans lyckades jag av misstag komma åt nödstoppet och därmed var försöket slut. Det var ren och skär ilska ett tag vill jag lova! Om man räknar på tempo och ork hade försöket förvisso satt mig sub 45 min och antagligen nätt och jämnt nytt pb, men det var en bit ifrån sub 43:30 som var drömmålet för dagen. När svärandet och det obligatoriska  illamåendet som medföljer varje pass med mer än 5 min super 95 % HR max blev jag iaf bjuden på ett jättelass med lax och ris. Slutet gott, allting gott. Dessutom är inte allting dåligt. Uppmätte ny vilopuls i morse, 57. Jag har också sedan den 15 februari tränat 105 timmar med pulsklockan på, vilket borde sätta den faktiska träningstiden till runt 115 timmar på två månader, 67,5 h/mån. Visst är det tungt att man inte förbättrar milentempot mer men jag får tänka på att min absoluta tyngdpunkt i träningen just nu är kvantitet. Jag ska klara av 12 timmar måttligt hård fysisk aktivitet i sträck, tänk pulszon tre. I juni i år. Sedan väger jag ett par kilo mer nu än när jag tog mitt pb, vilket också spelar in. Efter VR kommer fokus att skiftas till 3 timmars hård fysisk ansträning. Då borde milentempot kunna höjas.

Tittade i mitt schema och såg att den inplanerade återhämtningsveckan är redan nästa vecka. Då ska det vara inte mindre än tre helt träningsfria dagar. Egentligen fyra men jag har smyglagt in ett löppass också, får se hur det blir. I övrigt är intet nytt förutom dagens totala cykeltid på drygt tre och en halv timme och att jag blivit påmind om att jag verkligen inte förstår mig på fotboll. Det var någon som sa att en fotbollspelare i genomsnitt springer en mil per match. - Jaha? På 90 minuter är väl en mil inte överdrivet imponerande? Fast jag misstänker att det inte är antal sprungna metrar som intresserar supportrarna. Folk är allt bra konstiga.

Veckorapport

Total träningstid: 17:38 h

Varav cykling: 16:16 h

Varav spinning: 1:22 h

Cykelsträcka: ca 400 km

Jaha, det har gått bra större delen av dagen men nu har jag myror i brallorna vill jag lova. En härlig kvällstur på cykeln eller ett lugnt, kortare löppass hade suttit som en smäck. "Man måste vila för att tillgodogöra sig träningen och bla bla bla". Tack jag vet och jag vet också att min kropp ingalunda är van vid återhämtningspass och andra ädlare sysselsättningar. Så jag blir inne och vräker i mig mackor och bananer istället. Det blir inte mindre bittert av herrn som givetvis gått och köpt sig en carbonracer idag som han givetvis varit ute med. Tjejen hans köpte ny cykel igår så han kunde väl inte hålla sig antar jag. Nå, imorgon kanske det blir en liten tur och då får man väl ligga på rulla en stund och spana in cykeln.

För att få incitament att bryta det eviga cyklandet funderar jag på att ge mig på Springcross den 10 maj. Målet i så fall blir att ta de 12 backiga kilometrarna på sub 60 min. På plant underlag borde det inte vara några problem men backarna gör det till en utmaning. Har dessutom bokat in en löpdejt med en gammal korridorare. På löpband eftersom vi håller olika tempo. Funderar på att ta ut mig riktigt ordentligt för att se vart ribban ligger just nu.

Rulltid: 5:07 h

Rullsnitt: 25,14 km/h

Sträcka: 128,5 km

Tidsåtgång: knappt 6 h.

Bonusvända: 37,9 km

Ackumulerat rullsnitt: 25,14 km/h (?)

Total sträcka: 166,4 km

Total tidsåtgång: Ca 7:30 h.

Visste redan igår om att lördagen skulle innebära många timmar på sadeln och hade därför lite svårt att somna. Tanken var att köra det längsta passet i år (undantaget Öppet Spår). Till Enköping var det medvind och det gick bra. Fyllde på med en 150-grammare och en kexchoklad på torget. På vägen hem var det tyngre och då mina tjocka handskar var dyngsura vid det här laget innebar det att fingrarna blev till ispinnar i vinden. Efter bara en mil fick jag lov att stanna vid en bensinmack och värma fingrarna och köpa varmchoklad och en chokladkaka (chokladkakan för att få mig på bättre humör). Efter det drog jag ned ärmarna på regnjackan så de täckte handskarna och kunde därefter köra relativt obehindrat hem. Väl hemma var det dags för tvätt. Tittade lite på vädret som inte såg alltför lovande ut för morgondagen och insåg att det nog var dags för en vilodag. Insåg då att jag ändå hade lite ork kvar i min trötta kropp och att odometern på racern stod på 964 km. Miljagaren i mig vann och det blev en 90 min lång tur som slutade med att odometern stod på 1001 km när jag kom hem. Wohoo! Jag hade lovat mig själv att jag skulle få köpa röda race2pro-däck till cykeln när jag cyklat 100 mil på den och hoppades att hinna med det till valborg. Nu hade jag alltså 17 dagars marginal vilket inte är illa!Är lite sliten ikväll så det blev ett nej tack till att bowla med kompisarna och ett ja tack till att sitta hemma och titta på film. Jag har insett att om jag fortsätter att träna så många timmar som jag gör nu så lär jag ju bli snygg naken, men som tur är har jag köpt en stor påse jordnötsringar till kvällen för att motverka dylika hemskheter. Först ska det dock ätas lasagne som står och väntar i ugnen.