Gårdagen spenderades till större delen sittandes och liggandes för att återhämta mig inför dagens aktivitet. Ride Of Hope, ett nio dagar långt etapplopp för att samla in pengar till barncancerfonden, körde sin sista etapp mellan Uppsala och Stockholm så det passade bra att haka på. Så upp tidigt imorse för att ta tåget till Bro och därifrån cykla upp till Uppsala. Vidrig motvind gjorde att jag färden tog tjugo minuter längre än planerat, och då hade jag planerat för att cykla lugnt. Men jag hann iaf upp i tid och vinden fick vi ju i ryggen på väg mot Stockholm. Tyvärr visade sig att vi skulle dela in oss i grupper efter förmåga men att de snabba skulle vänta in de långsamma så att alla kom till Karolinska sjukhuset samtidigt. Det är i och för sig en bra idé men bättre hade det varit om de långsamma åkarna startade tidigare. Eller om det inte regnade. Nu blev det att frysa en del innan vi gick in på Sahlgrenska sjukhuset. Fick väl vänta i 50 minuter innan vi fick reda på att de långsammare åkarna passerat. Då fick vi order om att härifrån och till Karolinska skulle vi hålla ihop (och cykla ikapp långsamåkarna). Så en snabbgrupp och två mellangrupper skulle hålla ihop. Jag hade åkt med den snabbare mellangruppen och jag var framme hyggligt direkt och påpekade att OM vi ska hålla ihop så kan vi inte köra i 35 km/h i motlut och 50 km/h i medlut, oavsett medvind i kulingklass. Det fick dock inget gehör (-jorå, alla är med. Jorå, de som trodde sig cykla runt 28 km/h klarar 35 km/h i uppförsbacke, det är ju medvind) och den sista halvtimmen spenderades med att ligga i 40 blås på cykelvägar. Måttligt säkert. Följden blev att vi återigen fick vänta tio minuter då två tredjedelar av gänget inte klarade av att haka på. Kan förstå varför då de längst framme ryckte i varje motlut. Inga motionärer där framme inte. Tydligen så körde den långsamma gruppen och den andra medelgruppen en annan väg så de kom in tillsammans och vi kunde köra in först till Karolinska och sedan vidare till Gärdet för ett par bullar innan det var dags att trampa hem igen. Summa summarum är 16 mil cykling i hackigt tempo och sammanlagt en kvarts miljon kronor till Barncancerfonden. Hoppas på en uppföljare men med en bättre uppdelning på klasser och starttider därefter för att alla ska komma i mål ungefär samtidigt. Alternativt göra om det så att man inte behöver komma i mål samtidigt.

Imorgon är det för övrigt OS höjdpunkt med damernas triathlon och Lisa Nordén som vi får hålla tummarna för. Egentligen är det ju en popcorn-aktivitet men med tanke på att det är apjävlatidigt på morgonen kanske varma mackor och varm choklad är mer lämpat. Fiffigt då att jag varit ute en massa timmar i regnet och cyklat mig lite seg. Då kanske man kan komma i säng tidigt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

God jul på er alla! Akta er för juleköttbullarna, de är farligt goda....

Jahapp, började det nya träningsåret med att sluta blogga. Träningen fortsatte iaf, numera i regi av Stockholm City Triathlon. Har gått nybörjarkursen och är nu fullblodsmedlem. Vi har haft testdag och jag har visat framfötterna med ett dubbelpass sp...

Så här kan jag förstås också dansa.  

Hurra! Lagom tills man vant sig vid att bara lata sig är det så dags att smyga igång träningen igen. Mjukstart idag i bassängen, 2000 meter utan stress. Resten av dagen har gått åt till att snora och nysa, hurra för klorvatten! Mer än så blev det int...

Nedräkning pågår för fullt. I väntan har jag hittat Heavy Metals svar på Happy Hardcore.     ...